Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - August Lindberg. Av Gustaf Linden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST LINDBERG
Av GUSTAF LINDEN
ET ÄR ju så att i stort sett och
djupare betraktat teaterns och
skådespelarens konst nästan liksom
osynligt och utan vidare märkbara
särskilda drivfjädrar spontant växer fram
ur den för handen varande tidsepoken, ur
dess åskådningssätt och enkannerligen ur
det alldeles speciella utslag av tidens anda,
som kallas litteraturen. På samma sätt
följer också denna konsts utveckling i
allmänhet tämligen obemärkt samma
tidsandas och samma faktorers utveckling lika
jämnt och säkert som visaren på uret följer
pendelns slag.
Understundom kan man dock bli varse
kraften, anden, som i en viss epok, vid
ett visst tillfälle alldeles särskilt driver fram
utvecklingen, — se den stiga fram ur töcknet
och taga verklig gestalt. Man brukar i
dagligt tal beteckna dessa tillfällen med
termen »brytningstider». Oftast är det i
diktarens och tänkarens person som denna
kraft, denna ande tager synlig och
märkbar form, måhända även ibland i den
vidsynte och kloke teaterledarens eller
sceninstruktörens. Och det kan också hända
att utvecklingsbegreppet materialiseras i en
genial skådespelare. Om jag nu i detta
sammanhang särskilt ville hålla mig till
den sista kategorien, så behöver jag ju för
att ej överflödigt belasta utrymmet endast
nämna ett par exempel bland dem som
ligga oss närmast i tiden och även alltså
i förståelsen. Jag behöver blott påminna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
