Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Köpenhamn. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
CARL G. LAURIN
och därtill huvudstad i detta ords
egentliga mening. Den sällsynt intellektuella
staden räknar 600,000 invånare. Victor
Hugo sade att Paris är Frankrike: det var
ej riktigt sant. Man kan ej heller säga att
Köpenhamn är Danmark, men det är
nästan sant. Paris är bara en trettondel
av Frankrike, Köpenhamn en femtedel
af Danmark. Bägge äro huvudstäder i
solida, rika bondland, bägge folken ha
sinne för sparsamhet och allt som hör
till penningar, bägge huvudstäderna äga
till övermått konst, kvickhet och
kvinnodyrkan. Också i vissa andra avseenden
liknar Köpenhamn Paris och skiljer sig
från Stockholm och Kristiania.
Småborgerlighet och bohemväsen blandas i
Tivoli som på Montmartre, och den
naturlighet, som är ett av de finaste
kulturresultaten, finnes i alla klasser i den
danska huvudstaden, lika mycket som
den saknas i Stockholm och Kristiania.
Köpenhamn är den enda huvudstad
i Europa, som ligger vid havet. Många
ligga nära havet, men i Köpenhamn
blåsa de friska vindarna från själva
havsytan, och himmel och hav smälta
tillsammans åtminstone på sina ställen, då
man blickar ut över den »gyngende
Landevej» Öresund, som är en av
världens fagraste och sällskapligaste farleder.
Försynen har ordnat det så älskvärdt,
att då man, som man naturligtvis bör
göra, sjöledes närmar sig de danska
köpmännens stora hamn, man knappast
kan vara sjösjuk. Glad, nyfiken och
ifrig att komma i land, glider man fram
mellan gamla pittoreska magasin med
väldiga sluttande tegeltak. En mängd
stora och små båtar med breda röda
ränder om skorstenen, tillhörande Det
forenede Dampskibsselskab, röra sig i
hamnen, och Dannebrogen, den vackraste
flagga i världen, fladdrar överallt mot
blå himmel och gråa husväggar. Till
vänster ön Amager, platt som en pann-
kaka, och Kristianshavn med flottan,
som har eleganta och duktiga officerare
men kanske kunde vara något större,
till höger först Frihavnen, så Langelinie
och Kastellet och så den egentliga
staden, där en väldig, på en gång
förtjusande och imponerande
rokokopalats-komplex, Amalienborg, synes invid strån
den. Inkomponerad med detta slott men
skild därifrån genom den aristokratiska
Bredgade, höjersig Marmorkirkens enorma
kupol, bekostad av bankdirektören C.
F. Tietgen, ledaren av Det Forenede
Dampskibsselskab och Det Store Nordiske
Telegrafselskab. Är det ej något nästan
symboliskt detta med att kolossalkyrkan
i Kongens København, den stad som
en gång tillhört bispen i Roskilde, då
stadens vallar höjde sig mellan havet,
som då gick upp till Amagertorv, och
de vid den tiden träskartade Søerne, har
fullkomnats och bekostats av den store
köpmannen?
Gammalt och nytt blandar sig i
Köpenhamn, och det ger staden särskilt
behag. En pietet, av vilken vi svenskar
ännu ha alldeles för litet, är en av de
värdefullaste tillgångarna i danskheten
och finnes t. o m. i det »spottende og
drillende København». Sättet, som
omtalas i sagan om Aladdin, att tillbyta sig
nya värdelösa lampor mot gamla, som
äro fyllda med under och mystik,
användes nog tyvärr också i Köpenhamn;
ty till och med där får månget
minnesrikt pittoreskt gammalt hus stryka på
foten för ett nytt, fult och tråkigt. Det
skulle vara intressant att få veta vilka
gamla vackra hus på Kongens Nytorv,
stadens ena medelpunkt, om detta
omatematiska uttryck tillåtes, blivit ersatta
med det Kongelige Teater, Magasin du
Nord, Hotel d’Angleterre samt ett tjog av
de andra husen, ty egentligen är det blott
Charlottenborg och allramest Harsdorffs
ädelt formade Erichsens Palæ och Thotts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
