Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Köpenhamn. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖPENHAMN
411
roligare än vi andra, men som kan lära
vem som helst, att ett museum är en
kulturanstalt. Det var här gamle
professor C. J. Thomsen prövade en
fornnordisk halsring på unge bryggarsonen
Carl Jacobsen och därigenom lär hos
gossen väckt det museala intresse, som
slutade i gåvan av ett av världens
främsta skulpturmuseer, Glyptoteket.
Litet som Erekteion men fyllt av
helgd, ett danskhetens kulttempel, ligger
bland grönskan i Østre Anlæg den av
cigarrhandlaren Hirschsprung skänkta
konstsamlingen. Det intima, som är en
sida av danskheten, kommer fram i det
danska 1800-talsmåleri, som här utställes.
Den utmärkte danske konstforskaren
Emil Hannover har ordnat museet.
Kanske ingenstädes i hela Köpenhamn har
man den känsla av att ha nått till
danskhetens innersta, som i de små rummen
möblerade med några mahognystolar
och målarskrin, som en gång tillhört
en Eckersberg, en Købke eller en
Marstrand. På de små dukarna har intim
naturkänsla och dansk borgerlighet fått
skönhetens helgd. Ett vackrare och
mera pietetsfullt och riktigt ordnat
museum finnes väl knappast. Det skulle
då vara det midt i Köpenhamn i
Rosenborgs Have belägna slott, en gång
byggt som landtslott, nu midt i
Köpenhamn, där de danska konungarna ha sin
kronologiska samling. I smak och
intimitet, i rikedom pä historiska minnen,
i pittoresk placering och utformning kan
det endast jämföras med Sanssouci eller
Petit-Trianon.
Något av det i alla avseenden
pretiosa, som utmärker övergången mellan
1500-talet och 1600-talet, finnes hos detta
under 1600-talets första decennier
uppförda lilla lustslott, där man tycker, att
den ansenlige Christian IV, byggherren,
borde haft det trångt i både dörrar och
trappor. Då man ser själva slottet med
VOR FRELSERS KIRKE.
dess kungliga minnen från trenne sekler,
får man en stark känsla av att
1800-talet, åtminstone hos monarkerna,
utmärkts genom en smaklöshet och
tarvlighet, som på ytliga naturer verkar
nedslående. Allt vad Fredrik VI, som
åtminstone lät Eckersberg måla av sig
och sin kantiga familj, Christian VIII,
Fredrik VII och Christian IX tyckas ha
skaffat sig av konstverk och pretiosa
torde ej vara mera värdt än någon liten
juvelprydd dosa eller stor silverstånka
från Christian IV, och det estetiska
värdet är ännu mindre, ty konungar och
nästan alla högfina personer under
1800-talet tyckas ha haft en deciderad
motvilja mot goda konstverk och förefalla
ha koncentrerat hela sin sparsamhet på
konstinköp. Denna etiskt förtjänstfulla *
riktning fortsätter ännu under 1900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
