Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johannes Jörgensen. Av Mathias Feuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES JÖRGENSEN
441
väder. I mer än en av hans psalmdikter
vibrerar en underton av självanklagelse, av
rädsla inför världens frestelser, av vemod
inför livets snabba flykt.
Hvad gavner det nogen at være
til Verden föd?
Endnu nogle Somre og Vintre,
og saa er jeg död.
Det finnes i Af det Dybe en dikt, ett
samtal mellan Vox animæ och Vox Dei,
som kanske är ett av de personligaste
uttrycken för Jörgensens religiositet — format
med en upphöjd enkelhet och storhet.
’Själen’ anklagar sig själv:
Der er ej sol for mig, hvem Livet dömte,
fordi jeg aldrig handled, altid drömte,
fordi i Kampens store Stund jeg römte.
Mit Liv er taaget, glatte mine Veje,
og kort og ångst er Hvilen’ paa mit Leje,
for jeg har ödt min Sjæl og alt mit Eje.
Då svarar Vox Dei:
Der er for dig ej jordisk Skat og Tröst.
Kun kort er Hvilen ved et fagert Bryst,
Til Vé sig vender, hvad der var din Lyst.
Der er kun mig. Jeg bliver, alting döer.
Alt svinder bort som Morgentaagens Slör.
Kun Jeg er trofast, nu som altid för.
I Verdens Hvirvelstorm, i Tidens Flod
min Stjærne staar, dér hvor den altid stod,
og evigt kysser Hyrderne min Fod.
Du arme Pilgrim, træt af månge Mile —
Jeg er dig god, som Jeg er alle god.
Læg paa min Krybbes Straa dig trygt til Hvile
og plant mit Kors, hvor dine Roser stod!
En svensk diktare och essayist har om
denna dikt vackert och djupt träffande sagt:
»Den spiritualism, som rosande framhålles
hos många romantiskt stämplade författare,
är ofta endast en romantisk mask. Även
»Själen» kan i många fall placeras som
billig mask för en synnerligen världslig
fysionomi. Jörgensens spiritualism får av
hans katolska livsåskådning icke blott sitt
säregna färgskimmer, utan ett slags inre
evidens, varpå det ej kan tagas miste.
Själen är hos honom intet emblem, utan
idel liv och transcendent hemlängtan.»
Av Jörgensens övriga dikter från de
senare samlingarna skall här slutligen
endast erinras om hans vackra lilla parafras
av det gamla temat om diktarens hårda
lott, det som en annan romantiker, Novalis,
givit en så skön utformning i »Der Sanger
geht auf rauhen Pfaden».
I Middelhavet, i de dybe Vande,
en Musling boer, hvoraf en Farve vindes,
det kosteligste Farvestof, som findes.
Og naar den löftes op til Dagens Lande,
förblöder den, og mens den gaar til Grunde,,
der strömmer Purpur af dens Dödsensvunde.
En Digters Sjæl i Tavsheds Dybder boer
og skal hans Tanker finde Form i Ord.
maa haarde Hænder martre ham til Döde,
saa Hjærtet kar. i Purpur sig forblöde.
VIII.
De här framlagda synpunkterna på
Johannes Jörgensens diktning ha med avsikt
ej åsyftat någon kronologisk
redogörelse-för hans »utveckling» eller de »framsteg»
ett yngre verk har att uppvisa gent
emo-ett äldre. Att fastställa ett slutgiltigt
omdöme om en författare, som alltjämt utövar
ett så flitigt skriftställeri som Jörgensen, torde
knappast ens vara lämpligt. Så mycket
mindre som Jörgensen nu, vilket här redan
nämnts, håller på att publicera sin
självbiografi, vilken män har allt skäl att vänta utr
då den givetvis för ett bedömande av honom
utifrån får en ofrånkomlig betydelse.1 Här
har endast avsetts att giva belysning åt
några av de drag hos Jörgensen, vilka
fängslat den, som skriver detta — i
förhoppning att intressera även dem, som ej
förut känna honom närmare, för denne
förvisso märklige diktare. Därför har ej
heller någon utförligare plats givits åt de
reservationer, som annars skulle kunnat
göras. Erkännas skall bl. a., att den
katolska apologetik, som mer eller mindre
tendensiöst sticker fram i vissa av
Jörgensens böcker, t. ex. i romanen Vor Frue
af Danmark, lämnat undertecknad i hög
grad oberörd.
1 Med tanke på detta självbiografiska arbete,,
som nu är under utgivning, ha här ej heller
medtagits några data ur Jörgensens liv. Här skall endast
nämnas, att han är född i Svendborg på Fyen d. 6
november 1866 och av gammal sjömanssläkt.
Student 1884, studerade naturvetenskap, cand. phil.
r885, medarbetare i »Börstidende» r889—92,
redaktör av »Taarnet» 1893—95, av
»Katoliken»-1898—-1902; Maitre de Conferences i estetik vid
universitetet i Louvain 1913; gift 1890; vistas
numera huvudsakligen i Italien (Assisi).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
