Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Lund för hundra år sedan. Ett apropos till de stundande jubelfesterna. Av E. Wrangel - 3. Akademien och dess omgivningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5io E. WRANGEL
GAMLA BOTANICUM.
bara »reliker» kvar, ehuru de efter hand
skatta åt förgängelsen, såsom nyss den
s. k. Linneanska almen. För hundraår
sedan var trädgården i sitt flor. Och
likaså Lundagård. Dessa planteringar
voro ju föremål för stor kärlek, och man
tillät icke något intrång, ja det väckte
förbittring när träden någon gång
tuktades och klipptes — man erinre sig
»Lundagårds klagan» år 1802, då den
unge Tegnér kom med i
demonstrationen.
För övrigt sträckte sig planteringarna
den tiden ända från Lundagård norrut
till den gamla vallen och Helgonabacken
på andra sidan denna. Också
Helgonabacken blev snart (1820) planterad och
såsom park tillgänglig för allmänheten.
Vid Paradisgatan norr om Botaniska
trädgården vidtog den s. k.
Paradislyckan, som professor E. G. Lidbeck
låtit göra till en vacker plantage, en
plantskola för vilda träd och nyttiga
växter. Den hade emellertid icke
öppnats för allmänheten. Akademien, som
den tiden hade egen ridskola, hade haft
sin stallgård där. Nu hade där uppförts
ett lasarettshus för akademien och länet
i stället för det äldre, som låg i
nordvästra hörnet av Botaniska trädgården
(på den Munkska tomten, där nuv.
universitetshuset ligger). Att man i
stället för lusthus har anlagt ett
sjukhus i Paradislyckan, synes vara en bitter
satir över namnet och över den jordiska
lycksaligheten. Man kunde väl utan
möda ha funnit ett annat ställe för
lasarettet; men Lund får icke så lätt
en offentlig lustpark. Dock kanhända
finna sig lundaborna utan svårighet i
denna saknad — och då har jag icke
ett ord att säga. — Åtminstone våra
dagars lundabor dela livligt Molbecks
mening och beklaga djupt, att den
uppfattning, som bland andra framsynta
män C. G. Brunius något senare
företrädde, att nämligen lasarettet borde
flyttas utanför staden, icke trängde
igenom, och att den icke heller längre
fram i tiden fått göra sig gällande —
genom de nu senast uppförda
byggnaderna är den vackra tanken tyvärr
skrinlagd, kanske för alltid. —
Muren kring Botaniska trädgården
och Lundagård, som uppfördes (eller
ombyggdes) på 1740-talet, betraktades
som ett värn mot allt barbari, mot allt
dfiotiaov, och som ett tecken på
universitetets oberoende och självstyrelse;
och de ha varit många — och några
finnas ännu — som livligt beklagat dess
nedrivande. Detta medgivande var just
nu (1816) beslutat, men sattes först i
gång år 1837, sedan frågan orsakat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
