Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - P. Waldenström. Av Erik Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
ERIK MEURLING
i hans reseskildringar efter ens någon
naturbeskrivning, buren av
skönhetsintrycket. I denna begränsning ligger nog
en förklaring till att han vann
jämförelsevis litet inflytande över den mera bildade
allmänheten. Oavbrutet har han predikat
mot »världsliga nöjen» såsom oförenliga
med sann kristlighet. Han har varit
förkämpen för absolutistisk nykterhet även i
fråga om vin och öl, vilket senare icke var
något krav vid väckelsens början. I en
broschyr »Böra troende begagna tobak?»
år 1893 besvarar han denna fråga med
ett avgjort nej. Och mångenstädes går
det numera icke an för en »troende» att
röka. Det vore ett sorgligt tecken på
»världslighet». Själv var Waldenström
ett föredöme i enkelt levnadssätt. Aldrig
begagnade han ens ytterrock eller
galoscher.
Visserligen har han predikat mot
girighet, men han visade alltid ett
synnerligt intresse för ekonomiska
angelägenheter. I s. k. nöjen såg han endast
frestelser, men egodelar och rikedom
betraktade han mest som en Guds
välsignelse. Detta har också observerats och
inbragt honom mången försmädlighet.
En gång hette det, sanningslöst för
övrigt, att han hade aktier i Gävle
spritbolag. Men alla beskyllningar för
girighet tog han med ro. Han kunde göra
detta, ty han efterlämnade endast 41,451
kr., varav hälften var livförsäkringar.
Ingen kan betvivla, att med de
upplagor, i vilka hans böcker utgingo, hade
han kunnat vara en mycket rik man,
trots den affärskrasch, som en gång
berövade honom nästan allt han ägde.
Men han var sparsam för att väl
använda pengarna. Och detta gjorde han
utan att stöta i basun för sig. Att hans
sparsamhetsförkunnelse på det hela varit
till nytta och välgörande inverkat på
vårt lands affärsliv, kan ej betvivlas med
kännedom om den svenska nationalkarak-
tären och om huru många anhängare
han hade just inom affärsvärlden.
Att den sedliga åskådning, som
skiljer mellan andligt och religiöst å ena
sidan och världsligt å den andra, i stället
för mellan kärlek och barnslig
tacksamhet mot Gud och själviskhet och
otacksamhet, leder till småaktigt dömande och
underliga inkonsekvenser, det var han
för mycket calvinsk och för litet
luthersk för att i allmänhet inse.
Den reformerta, asketiska livssynen
ger ofta livet en dyster prägel. Men så
var icke förhållandet hos Waldenström.
Hans hemliv lika väl som hans
offentliga uppträdande kännetecknades av en
ganska harmonisk förening av kristligt
allvar och sund livsglädje. Sedan 1864
var han i ett mycket lyckligt äktenskap
förenad med Mathilda Fredrika Theodora
Hallgren, som överlever honom. Barnen
bidrogo till familjelyckan. Tvenne söner
äro ansedda advokater och en är
kammarrättsråd. De tre döttrarna äro gifta
med aktade män. Vackra äro hans ord
om hemmet:1
»Vore iag en skald och en stor skald, så
skulle jag skriva fyra härliga sånger: den
första om Gud och Kristus, den andra om mor
och far, den tredje om de små barnen, den
fjärde om den trogna, gudfruktiga tjänarinnan».
I vänskap var han trofast, även mot
dem som sedan voro hans motståndare,
ej minst många präster. Och denna rent
personliga vänskap gengäldades. Glad
humor var ett så starkt framträdande
drag hos honom, att han nog ibland
härmed stötte sina allvarliga vänner. Men
detta har också i hög grad bidragit till
hans popularitet, ej minst utanför
anhängarnas krets. Och det var icke
endast i riksdagen som han var snabb och
rolig i replikerna. Han berättade histo-
1 N. P. Ollen, Paul Petter Waldenström,
Stockholm 1917 sid. 328.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
