Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Attisk gravkonst. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN P:N NILSSON
GRAVMONUMENTEN VID HUVUDVÄGEN PÅ BEGRAVNINGSPLATSEN VID
DIPYLON FÖRE BRüCKNERS UTGRÄVNINGAR. Längst till vänster
Dexileos’ monument, något till höger om midten Herakleoternas
monument, lä7igre till höger Dionysios’’ från Kollytos monument.
nens blick möter ej hans utan går långt
bort i fjärran (sid. 544). Ett liv som
ryckts bort ur ungdomens fullhet talar ur
bilden med en djupt gripande kraft.
Realismen är sällsynt. För några år
sedan fann man inbyggda i en mur i
Pagasai i Thessalien en hel samling
gravminnesmärken med målade bilder. Det
är intressant att jämföra en av dessa
bilder, som framställer en ung kvinna,
som dött i barnsäng, med behandlingen
av samma tema på den nyss anförda
attiska reliefen. Där var det blott en
antydan, här en framställning av den
tragiska scenen i sjukrummet. Den unga
kvinnan ligger på sin bädd med slutna
ögon, bakom henne håller en kvinna den
lilla nyfödda, en annan betraktar henne
med sorg i blicken (sid. 545).
Mänskligheten skulle ej vara sig lik, om inte
också paradbilden gjorde sin entré. De båda
medelålders, välsituerade damerna,
Demet-ria och Pamfile, sitta för fotografen lika
självmedvetet som deras själsfränder i
våra dagar (sid. 546).
Reliefen är den vanligaste och mest
betydande av gravminnesmärkena.
Gravstatyn är sällsynt, men finnes både i
äldre och senare tid. Som exempel pä
en gravstaty från senare tid kan den
s. k. Hermes från Atalante, nu i Athen,
nämnas. Däremot faller det vid en
vandring vid Dipylon starkt i ögonen, vilken
roll djuren spela i gravskulpturen. På
ett högt postament står en väldig tjur,
lejon och hundar smycka och vakta
gravplatserna. Sirenen med lyran eller
flöjten i handen är en symbol för den
högtidliga dödsklagan. Två kärlformer
användas ofta att smycka graven. Den
lilla flaska, som på grund av bildytans vita
botten kallas vit lekyth (sid. 547), ställdes
kring den dödes bår och pä hans grav
fylld med vàlluktande essencer. På en
jungfrus grav ställdes en höghalsad
am-fora, lutroforen, i vilken vattnet
hämtades till brudbadet (sid. 547). Det är en
symbolik av samma art, som när i senare
tider den unga flickan bäddas i sin grav i
brudklädning. Båda dessa kärl
efterbildades i marmor och försågos ofta med
handtverksmässiga reliefer.
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
