Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Doktorstiteln. Av Pelle Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PELLE HOLM
att kallas magister, så var likväl hans
fullständiga titel »Philosophiae doctor
et artium liberalium magister» (lärare
i filosofi och mästare i de fria — även
översatt: de bokliga — konsterna), och
härav tog man sig gärna anledning att
vid tillfälle använda den åtrådda
doktorstiteln. I hyllningsdikterna till de
nykransade magistrarna tillät man sig
gärna en sådan liten smickrande
överdrift. I en dikt »Över
magisterpromotionen i Lund» 1763 finner man artigt
framhållet, att
»I hunnit alla till den ära
At Doktors Namnet värdigt bära»,
och en snarlik motsvarighet härtill
före-ligger i ett tidigare latinskt poem vid
promotionen i Uppsala 1731. Är 1806
skrev Israel Hwasser ett poem, som
åtminstone i trycket från 1868 kallades
»Verser öfver
Philosophie-doktors-promo-tionen i Upsala», och vid
magisterpromo-tionerna i Lund författades under åren
1826—1841 regelbundet hyllningsdikter
med titeln »Till Damerna vid Philosophiae
doctors-promotionen i Lund».
I smärtsam kontrast till detta bära
de officiella latinska
inbjudningsskrifterna till promotionerna konsekvent titlar,
där det förargliga ordet »magister»
lyser i ögonen. Inuti
inbjudningsskrifterna kan man däremot redan tidigt
våga sig på att använda enbart
doktorsnamnet. Sådant förekommer åtminstone
på 1700-talet (t. ex. i Lund 1775), och
när Tegnér fungerade som promotor år
1820, tilltalade han promovenderna som
blivande Philosophiae Doctores. Från
hans hand ha vi också ett annat
exempel på att man gärna förgyllde upp
den filosofiska graden med ordet
»doktor». När Oehlenschläger hade fått
lagerkransen vid magisterpromotionen i
Lund 1829, blev hans diplom något
fördröjt genom kronprinsens bortresa,
och då nu Tegnér skrev till Oehlen-
schläger för att förklara dröjsmålet,
undvek han — säkert icke oavsiktligt —
ordet magister och talade i stället om
»doktorsdiplomet» (Tegnér,
jubelfestupp-lagan 6: 118).
Så småningom hade det blivit allt
vanligare, att man annekterade
doktorsnamnet, och i universitetskatalogerna
händer det under de första åren av
1800-talet att »Phil. Doctor» användes som titel
på professorer och docenter, som
innehade magistergraden. Allt mera sökte
man blunda för att den officiella titeln
dock var och förblev »magister», och
man hoppades väl, att språkbruket så
småningom skulle ge hävd åt titeln
filosofie doktor, även om man möttes
av mer eller mindre allvarligt menade
protester från de »riktiga» doktorerna i
de högre fakulteterna.
Så fortgick det intill år 1852, då
man fick nya universitetsstatuter. De
upphävde visserligen rangskillnaden
mellan de olika fakulteterna, så att inte
längre den filosofiska fakultetens
professorer placerades efter de övriga (i
konsistoriet och annar?), utan alla fyra
fakulteterna skulle nu bilda ett helt, där
den inbördes ordningsföljden bestämdes
av fullmaktsåldern. Men vad den
filosofiska fakulteten sålunda vann pä
det ena hållet, förlorade den på det
andra. Ty statuterna medgåvo den endast
rätt att utdela filosofie magistergrad
och nämnde ingenting om ordet
»doktor», som hade förekommit i den gamla
fullständiga titeln. Det är möjligt att
detta berodde på en distraktion — så
tolkade man det i varje fall i Uppsala,
där man alltjämt fortsatte att utnämna
promovenderna till »Philosophiae doctor
et artium liberalium magister». Men
i Lund var man mindre fördomsfri och
uteslöt helt doktorsnamnet i de nya
diplomen, till stor besvikelse naturligtvis
för promovenderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
