Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mathias Grünewald, den gammaltyske mästarens levnad och verk, med hänsyn främst till Isenheimer-altaret. Av Helmuth Duve. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helmuth Duve
Detalj ur Pese II os pre de
lla-bild, till S. Nikolaus av
Bari historia.
I Casa Buonarotti i Florens.
starkare uttryck åt slagets kraft — löper
parallellt med tavelkanten.) Och som ett
tredje argument gör man gällande
Grüne-walds noggranna topografiska kännedom
om esquilinska kullen i Rom, vilken ger
bakgrund till hans Freiburgtavla »Santa
Maria Maggiores grundläggande».
Vidare är den förmodan fullständigt
berättigad att han just vid påsktiden 1501
— då Leonardos kartong med den
heliga Anna »metterza» under två dagar
var utställd i Florens — befann sig där
i staden och såg kartongen; ty den 24
februari visade man i Mariakyrkan i Rom
för de troende den helige Mathias’
huvud, och då det antages att den fromme
konstnären var där på denna sitt
skyddshelgons minnesdag, så kan han på
hemvägen ha hunnit till Florens just vid
påsken. Kan man på detta sätt
förklara Grünewaldmadonnornas leonardiska
leende? Möjligen. Och om man söker
uppspåra ytterligare italienska inflytelser,
så tänker man kanske på Botticellis
tavlor och Castagnos glasmålningar. Men
vad säger oss allt detta med avseende
på Grünewalds väsensart? Det måste
eftertryckligt betonas, att dessa
inflytelser i grund och botten förbli
oväsentliga för hans så starkt subjektiva
konstnärliga skapande, att hans verk står
självständigt, egenartat och nästan
oförklarligt i sin tids konst och att källan för
hans skapande — mer än hos någon
annan konstnär under medeltiden —
måste sökas inom honom själv. Hans
skarpa blick skådade ut i naturen för
att klart uppfatta dess reala bild; men
den såg också in i honom själv, där
själens innersta underfyllda rike
uppenbarade dämoniska och gudomliga
hemligheter. Och så uppstodo hans
fantasibilder, vilka han med penseln i sin
skälvande hand upptecknade i sitt anletes
svett — aldrig tillfreds med det
uppnådda, alltjämt strävande mot ett
stegrat, fullkomligare uttryck för sina
upplevelser. Han har icke som Dürer
ger-maniserat det klassiska skönhetsidealet
eller, om man så vill, romaniserat den
gotiska anden; nej, han är helt sitt folks
och sin tids profet, helt den gotiske
konstnären, vars verk måleriskt
förkroppsligar katedralens och mystikens väldiga
himmelslängtan. Hos honom upplever
den västerländska andens heroiska
dissonans (som sedan har sin efterklang i
Rembrandts tavlor, Beethovens symfonier
och Goethes Faust, fast där stämd till
harmoni) sin ekstatiska höjdpunkt.
Under femtonhundratalets tidigaste
år tillkom »Korsfästelsen», som
befinner sig i galleriet i Basel. Detta sitt
älsklingsämne har konstnären många
gånger varierat; dock finnes utom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
