- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
76

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mathias Grünewald, den gammaltyske mästarens levnad och verk, med hänsyn främst till Isenheimer-altaret. Av Helmuth Duve. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

He lm ut h Duve

ser man i »Korsfästelsen» på Kristi
kropp, som är söndersargad av
gisselslag och som bredvid blodfläckarna
överallt är betäckt med giftigt gulgröna
var-ytor. Detsamma visa också de av
smärta förvridna anletsdragen hos alla
dem som äro närvarande vid denna
scen. Men denna verklighet stegras
ytterligare genom dramatiska accenter.
Tvärbjälken på det i mitten uppstigande
korset bågnar under bördan av Kristi
kropp, som tynges och drages ned av
hela mänsklighetens osynliga skuld.
Detta nedåtsjunkande förstärkes genom
trycket av den tunga natthimlen
uppifrån och blir ännu trovärdigare genom
den imaginära kil, som förbindelselinjerna
mellan de tre spikmärkena bilda.
Överallt i målningen vibrerar tilldragelsens
dramatiska aktion, även i händerna.
Vilken profetisk ro talar icke ur
Johannes Döparens åtbörd, vilken förtvivlan
ur Magdalenas bedjande händer och vilken
hopplöshet ur Marias sammanslutna! Och
vilket skräckfyllt uttryck för det
fruktansvärda som tilldrager sig gives icke
i Kristi händer, vilka krampaktigt draga
sig tillsamman som om de sökte hålla sig
fast någonstädes i detta ofattbara mörker.
— På »Gravläggningen» äro Marias
ögon dolda av huvudklädet, och endast
de nedfallande tårarna låta oss ana
hennes ansiktes outsägbara smärta. Kan
en konstnär skänka större aktning åt
denna en moders smärta, än då han
blott antyder den, därför att han ej
vågar uttala den? I den försakelsen
ligger det mänsklig storhet.

Grünewald, den sengotiske målaren,
bär inom sig samma längtan som
katedralerna, vilkas uppåtsträvande
vertikallinjer symbolisera huru det jordiska
växer upp till det himmelska. Så äro
hans madonnor icke oåtkomliga
himladrottningar, såsom renässansmålarnas,
utan mänskliga, och därför så älskvärda,

76"

Detalj av Kristusgestalten
å K o r sf ä s t e l s e b i l d e n.

konst upptäcker man visserligen tekniska
svagheter hos Grünewald: den oriktiga
perspektiviska rumsframställningen
(Be-bådelsetavlan) samt de anatomiska
felaktigheterna och falska proportionerna i
tecknandet av människokroppen. Men
ofta bliva dessa fel till förtjänster. Ty
det är utan tvivel konstnärligt berättigat,
att Marias gestalt är så mycket större
än Magdalenas, liksom också en moders
vanmäktiga smärta är större än en
älskandes förtvivlade sorg.

Trots detta är konstnärens blick
skarpt inställd på den reala verkligheten
och har förmåga att framställa den i
dess naturalistiska förskräcklighet. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free