Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Det danska måleriets guldålder. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Mas coil S ilf v er s to lp
Kaste II s br on. Oljemålning av C. Köbke. 1834.
Tillhör Ny Carlsbergs Glyptothek.
redan vid denna tid mycket utvecklade
känsla för bildenhet har tillåtit honom
att förena monumentalitet och intimitet
på ett sätt som torde vara tämligen
enastående inom det samtida europeiska
måleriet. Utställningen hade även några
andra småskisser — om detta ord
överhuvud är tillåtet när det gäller Eckersbergs
konst — från hans vandringar på
antiksvärmarnas vägar, alla utförda med den
»störste Nöyagtighed i Farver, Form og
Linier». Och så porträtten! Emil
Hannover har uttryckt en förmodan, att
Thorvaldsen beredde sin vän tillfälle att måla
hans älskarinna Anna Maria Magnani för
att själv få flämta ut litet efter alla de
upprörda husliga scener, som den lidelsefulla
italienskan ställde till. Porträttet är
resultatet av ett möte mellan eld och vatten,
ett klart speglande vatten, som icke
rördes på djupet. Ingenting har undgått
den kloke, med långsam logisk
slutledningskonst arbetande psykologen — sen-
sualiteten, ångesten, bitterheten,
lömskheten — men allt är sammanhållet med
magistral fasthet i ett grepp : modellen
träder oss så helt till mötes, vi tycka
oss förstå hur hon förts dit där hon nu
står, och vi sluta med att nästan hålla
av denna tämligen grunda, småelaka
kvinnosjäl. Hon är målad i ett klart,
jämnt dagsljus i en form, som på en
gång har skulptural fasthet och blomlik
mjukhet. Och dock är det nästan som
om detta ypperliga porträtt förbleknade
vid sidan av det, som Eckersberg
ungefär samtidigt utförde av hennes stackars
hundsfotterade make, den världsberömde
Thorvaldsen. Hannover har med ali rätt
påpekat hur konstnären i denna bild
gått utom sig själv, hur glöden för en
enda gång »blussede op og blev
Flamme». Med ungdomens hängivenhet och
hänfördhet, med den mogne mästarens
suveränitet har Eckersberg här förevigat
den store skulptören, som strävade efter
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
