- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
220

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ett Marockominne. Ur dagboksanteckningar under resa i Algeriet och Marocko. Av L. Sparre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L. Sparre

Vägen till Sidi-Medjbeur.

mer av de branta kullar mellan vilka
den smala stigen ormar fram, men
plötsligen öppnar sig åter utsikten, och
framför oss hava vi en mindre slätt omgiven
av höga toppar med branta sidor. Högt
upp, fasthakade vid den stupande
sluttningen, synas några små hus, och ett par
kilometer framför oss varsebliva vi en
liten by, omgiven av stora trän och
mindre odlingar. — Det är
Sidi-Medj-beur, målet för vår utflykt. Vi sitta av
och gå fram mot husen. Några
marockaner komma oss till mötes. De flesta
av dem äro barhuvade och bära den
klädsamma djellaba’n, ett slags överrock
med kapuschong och korta vida ärmar
av grov ull i vackra vita, bruna och
svarta färger. Byn består av några få
hus, låga av lertegel uppmurade hyddor
med platta tak av grenar och ris, från
vilka några svarta getter undrande och
spörjande se ned på de båda europeerna.
Byns äldste träder fram, betygar kap-

tenen sin trohet och vördnad samt
inbjuder oss till en hedersmåltid. Knappt
hade kaptenen jakande besvarat
inbjudningen, förrän ett par av byamännen
hade infångat och på stället utfört en
improviserad slakt av ett får, som skulle
helstekas och utgöra den oundgängliga
méchoui’n, hedersrätten, med vilken höga
gäster alltid undfägnas.

Förberedelserna för festen gå raskt
undan. De barhuvade, svartmuskiga
männen flå i en handvändning fåret utan att
avskära varken huvud eller ben. En stör
trädd genom munnen och tvärs igenom
hela kroppen skall tjäna som spett. En
eld flammar muntert mot en husvägg.
Över de glödande kolen skall sedan
fårkroppen på spettet sakta stekas,
långsamt kringvriden, smord och ingniden
med smör och doftande örter. Denna
procedur räcker i flera timmar.

Medan vi stå och betrakta
förberedelserna för festen, varsebliva vi en liten

220

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free