Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Modern tysk berättarkonst. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus
Fot. Osborne.
Wilhelm Sp ey er.
Den tyske författare, som stått i den
intimaste förbindelse med den franska dikten,
är Thomas Manns broder, Heinrich Mann,
så olik Thomas som blott en broder ur ett
oharmoniskt hem kan vara den andre. Inom
vissa kretsar i Tyskland, vilka älska franskt
väsen högst av allt, har han förgudats och
skildrats som en Flauberts fulländare.
Häremot må invändas att Flaubert i sitt slag
redan är fulländad och att Heinrich Manns
romaner samt och synnerligen äro skrivna
av en spirituell skriftställare, som är artist
ut i fingerspetsarna, men fri från känsla och
temperament, vilket allt han måste hämta
från annat håll, även från d’Annunzio.
Jag går utan större smärta förbi honom i
denna översikt, som söker att skildra de
tyska epiker, vilka mer eller mindre
medvetet arbeta på en tysk epik, som på grund
av hela sin natur lyder andra lagar än den
romanska. Utan tvivel är överensstämmelsen
mellan tyskt och slaviskt väsen större än
mellan tyskt och franskt lynne, ehuru faran
som lurar här för både tyskar och slaver
är formlösheten driven ut till konstnärlig
princip.
Den tyske epiker som måhända är
starkast inspirerad av Dostojevski lever be-
tecknande nog i gränslandet Schlesien men
har mäktat att på ett fullt personligt sätt
tillgodogöra sig den ryske diktarens
livsvishet och oerhörda intensitet i skildringen.
Han heter Arnold Ulitz, och hans yppersta
verk, romanen Ararat, är redan översatt
till flera utländska språk. Vid sidan av
Goerings drama Die Seeschlacht är Ararat
det yppersta verket i tysk dikt, som
inspirerats direkt av världskriget. Den mäktiga
romanen skildrar i typiska bilder den ryska
revolutionens urartning fram till Rysslands
fullkomliga utplundring och avfolkning. Till
slut leva kvar djupt inne i urskogen blott
två män, Alexander och Daniel, jämte en
kvinna, som en gång tillhört de bildades
kretsar. Alexander har varit en av
revolutionens stora härförare, han är våldets man,
en återuppstånden Napoleon, men
ofruktbar, en hjärnmänniska, som inte kan sätta
barn i världen utan blott knådar avbilder
i lera. Emot honom träder urskogens förste
invånare Daniel, som lämnat krigets fasor
bakom sig och i ensamheten försöker att
bygga upp en ny värld. Han är den fromma,
naiva människan, som ännu förmår att njuta
på ett rent vis av jorden och allt som hon
bär, det är han som föder ett barn med
den enda kvinnan. I skogshyddan, där de
alla bo, blir spänningen slutligen så stor
att en kamp måste utlösa densamma. Det
blir Daniel och hans hustru som avgå med
segern över våldsmänniskan, som blott
förmår att förinta, inte att skapa.
Arnold Ulitz har tänkt igenom det
europeiska problemet från början till slut, har
radikalt dragit ut alla konsekvenser av
världskriget, men medan en skara av hans kolleger
skrivit teoretiska dikter utan blod och liv,
har Ulitz förmått gestalta sitt stort tänkta
motiv på ett lika storvulet sätt. Hans
Ararat skiljer sig i poetisk kraft och visionär
styrka vida från hans föregående verk, men
tyvärr har han i senare berättelser, som i
den stora romanen Das Testament, visat,
att han inte kunnat frigöra sig från
världskrigets symbolik. Han skildrar Tyskland
som en amerikansk koloni, men med så
tröttande medel att man inte förmår tränga
igenom hans framställnings virrvarr.
Helt oberörd av kriget är naturligtvis
ingen av de tyska diktarna. När Hermann
Stehr formulerar tidsproblemet som en kamp
mellan sinnenas lust att tillägna sig allt
gripbart och en överdriven intellektuell
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
