- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
589

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Oxe-Thomas. Episk dikt av Alexis Kivi. Översatt till svenskan av Åke Laurén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EPISK DIKT AV ALEXIS KIVI

ÖVERSATT TILL SVENSKAN AV ÅKE L A U R É N

Växte där en man på Kaimas hemman.
Thomas var hans namn, sin matmors
frände.

Slet, arbetade i gårdens sysslor.
Än i åkerns dammoln lik en vålnad
fram han tågade vid plog och såka.
Outtröttligt än med brak han vände
kärr och kyttland lik en skogens björn,
när sitt vinteride den tillreder.
Men vad fick han för sin svett och
möda?

Fick sitt bröd och kroppens skydd för
kölden.

Lik en bergets ek hans bål var vuxen
seg och muskelstark och tung och
knotig.

Lik en rågskyl luggens borst betäckte
styv och stripig detta karga huvud,
som beständigt oberört av världen
stolt sin man på egna stigar styrde.

Ej med ord han syndens väg beträdde,
Oxe-Thomas, ytterst njugg i målet.
Stum också han stod vid läsförhöret,

dit engång han släpades med möda
medelst mannakraft, på prostens maning;
men där fick han sitta under bordet
som en ruggig berguv tills han ridit
ut sin pinas tid och trygg omsider
hän sin stråt mot hemmets härdar ställde.
Så förblev en okänd skatt för honom
ständigt A och O och Abesboken.
Ingen frukt bar här de gummors möda
liksom prostens stränga ämbetsiver
eller fotstocksstraffets skam och plåga.
Aldrig Thomas lärde sig att läsa.
Utanför han stod i många stycken,
vartill ej hans styva tunga kröktes,
vartill ej hans tröga sinne böjdes.

Dock det gavs ett värv, som kunde tända
mannens lust och bråda arbetsiver:
Att gå fram i sol och torkans tider,
fram med sina oxars par längs tegen,
av ett moln av åkerns damm omsluten;
där han framskred, ren på håll man
hörde

gälla rop och korta maningstermer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free