Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Abu-l-Ala från Maarra. Av Axel Moberg - Dikter av Abu-l-Ala i översättning av Axel Moberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Moberg
Förblindade ögon, som vägen ej finna,
kan endast jag, blinde, till sanningen hinna?
En kropp, som dock dömts att i livet blott
lida,
må avundas dem som i gravarna bida,
ty svärdet i slidan har ro som de döda,
men drages det, gäller det stridernas möda.
Så giv mig en kropp den ej plågorna bränna.
Nej, gör mig till mull att ej lidandet känna.
Så ofta en ande med kropp blir förbunden,
dem båda en sjukdom förtär från den stunden.
Ar anden en vindfläkt, så lägge sig fläkten,
men är den en låga, o öde, så släck den!
DEN MINSTA OLYCKAN
Vår värld den är fylld utav olycksslag,
dock minst för den vise är döden.
Den träffar oss alla, en var sin dag,
och ingen oss sparar den nöden.
LIVETS OLYCKA
Om livet vore mitt eget val,
jag slete mig sönder i ångerns kval.
KLAGAN
Må livet svarslöst mina frågor gäcka,
mitt hjärtas kval dock ständigt klagan väcka
emot den far mig födde hit till världen.
Jag mina barn besparade den färden
i intets ljuvlighet, som vida bättre är
än någon härlighet, som jordelivet bär.
SKALDENS ÄTTLING
Läs mitt ord, när längesedan
ren jag göms i jordens famn,
ty det är den enda ättling,
som bevarar skaldens namn.
DET BÄSTA
Drag aldrig svärd att makt med våld dig
vinna,
i ringhets ringa lott det bästa du skall finna.
LÖNEN
Om du en god och ädel gärning gör,
dig önska aldrig någon lön därför.
Vill Gud dig löna, låt hans sak det bli,
om ej — ej bättre lön än döden känna vi.
FROMHET
Du menar, du dåre, att du är from,
det kan jag vid Gud inte märka:
du vandrar där »helig» till helgedom,
men tiggarn du lämnar med handen tom,
som hungrar så tarmarna värka.
DEN FATTIGA KVINNAN
Främst tror jag vår Herre på domedag
förlåter den fattiga kvinna,
som levat i brist utav alla slag,
men dragit sig fram med att spinna.
Hon tjänte med möda sin dags behov
och tålmodet närdes av nöden,
dock gav hon till almosa spånadens prov,
och bristen kom bitter som döden.
Med hungrande tiggarn hon ej sig drog
sin brödbit, den sista, att stycka,
och allt från den stunden som bergfast stod
hos Gud hennes eviga lycka.
Ett mygglätt uns utav fromhet kan bli
en vägande tillgång att ägas,
ett senapskorn hjälpa en storman fri,
när på domedag gärningar vägas.
Så bäva för rop om förtrycktas lott,
som nedkallar över dig lönen:
den väldige drevs ifrån land och slott,
det gjorde den ringe med bönen.
BLOTT EN HUSTRU
Har du en hustru gammal och grå,
låt henne odelt din kärlek få.
Är hennes skönhet ej ung och hel,
färre i stället då hennes fel:
Solen, så skön under blommande vår,
skön är den än i det dalande år.
SKALDENS HOPP
En irrande jag är, en föga vetande,
om än så långt jag gått i forskning och i
letande;
dock jorden vattnar jag, min sådd jag där
vill så,
att, när min kraft är ali, min planta än
skall stå.
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
