Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svante Arrhenius. 19/2 1859—2/10 1927. En universell kulturinsats på äktsvensk grund. Av Carl Benedicks. 1. Lärdomens vådor. — Lärdomens gagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Benedicks
nens. En Upsalafilosof, Edfeldt, brukade
klaga över att naturvetenskapens män ha
så stora materiella behov: »Vi filosofer
däremot, vi behöva bara en hjärna att
tänka med och en värld att tänka över». Detta
filosofens avundsvärda prerogativ att ha
små behov med avseende på experimentella
hjälpmedel ägde Arrhenius i påfallande
grad. När han (1903) erhållit Nobelpriset
i kemi, och Vetenskapsakademin — som
kompensation för utländskt anbud — 1905
beslutat uppförandet av en särskild
byggnad för Arrhenius, inskränkte sig dennes
eget förslag till att i en boställsbyggnad
tvenne rum skulle inrättas för
fysikaliskt-kemiska arbeten. Till stånd kom ju
emellertid en särskild institutionsbyggnad, skild
från bostaden.
Av de tvenne typer av vetenskapsmän
De Candolle (och Ostwald) uppställt, den
klassiska och den romantiska typen —
skilda åt genom intellektets
reaktionshastighet ! — tillhör vår klassiske mästare
övervägande den senare. Var långt mera
det hastiga koncipierandets, tillyxandets
man, än den långsamt arbetande, sitt verk
filande och slipande yrkesmästaren. Den
formella avfattningen var emellertid alltid
buren av klassisk enkelhet.
6. Från doktorsavhandlingen
till elektrolytiska
dissociationen.
Emellertid var själva utgångspunkten
för Arrhenius’ berömda doktorsavhandling
av experimentell natur. Ännu i dag
användas ofta »motståndsbestämningskärl enligt
Arrhenius». Denna experimentella start, på
Edlunds laboratorium vid
Vetenskapsakademien, har säkerligen starkt bidragit till
det instinktivt säkra bedömande av
experimentella data, som i allmänhet
utmärkte’ Arrhenius — och som ingalunda nås
av den rena, enbart med räknearbete
tränade teoretikern.
Doktorsavhandlingen är nu den viktigas-
te bland Arrhenius’ många publikationer i
så måtto, att den lämnade honom en stor
del av det faktiska underlaget för hans 3
år senare utkomna, kapitala avhandling, i
vilken den elektriska dissociationsteori!!
framställdes. Den viktigaste tanken som i
doktorsavhandlingen uttalades är den, att
elektricitetsledningen i en lösning
förorsakas av ett visst slag, »aktiva» molekyler,
och att det endast är dessa som deltaga i
kemiska reaktioner. Föreställningarna om
vad det egentligen äi som karakteriserar
dessa »aktiva» molekyler voro emellertid
i doktorsavhandlingen mycket oklara och
även varandra motsägande. Dennas första
del avslutas med förmodandet att de
representera substansens »enkla, av den
kemiska molekularformeln uttryckta molekyler»
— de icke ledande molekylerna skulle
alltså vara mera sammansatta. I den senare
delen åter förmodas att »den aktiva delen
utgör en förening (compose) av den
inaktiva delen och lösningsmedlet». Längre
fram uppställes visserligen en sats (»29»)
med innehållet, att varje i vatten löst salt
delvis uppdelas i syra och bas (d. v. s. en
av dissociationsteorins grundtankar), men
det tillägges att mängden av dessa
sönderdelningsprodukter är större ju svagare
syran och basen äro — något som kan tyckas
naturligt, men som alldeles strider mot den
följande dissociationsteorins grundtankar.1
Det har gjorts ett stort nummer av att
en avhandling av så grundläggande
betydelse som Arrhenius’ efter disputationen i
Upsala, den 26 maj 1884, bedömdes så
avvisande som med betyget non sine. Detta
klander är emellertid föga befogat. En
precisionsfysiker som Robert Tiiai.én måste
känt sig kritiskt berörd av i avhandlingen
uttalade förmodanden rörande en
viss algvegetations renande inverkan på
det använda, destillerade vattnet, och av
avsaknaden av alla kontrollexperiment; en
1 Sannolikt rör det sig i detta fall endast
om vad man numera benämner hydrolys.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
