Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Operabalett och folkdans. Av Ernst Klein - Skalden Firdausi. Av Heinrich Heine. Översättning av Frida Landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Klein
detta material värde främst genom sin
autenticitet. Men även för det allmänna
folkdansintresset böra dessa forskningar
icke vara ovälkomna. Måhända skall det
icke dröja alltför länge, innan ur
detta museimaterial kan hämtas en ny,
mindre stiliserad och elegant, men i
gengäld mera genuin folkdansrepertoar
till omväxling med den hittills allenarå-
dande. Vi torde komma att tåla vid denna
oförblommerat folkliga dans bättre än
1840-talets svenska publik, vilken, enligt
en dåtida recensent i Svenska Biet (à
propos en av Bottigers folklivspjäser),
icke ens skulle kunnat på scenen tolerera
bondspråket i dess ursprungliga gestalt,
utan på sin höjd i form av »ett shgs
högbondska-».
SKALDEN FIRDAUSI
Av HEINRICH HEINE
Översättning av F RI D A LANDSORT.
Guldmynt eller mynt av silver?
När en fattig usling säger
en toman, så menar han ju
en toman av silver bara.
Men i munnen på en furste,
på en schah, betecknar ordet
guld förstås: blott guldtomaner
kan han ta emot och ge.
Ja, så tror ju allsköns gott folk.
Firdausi har trott detsamma,
han, som diktat det berömda,
det förgudade »Schahname».
Detta hjälteepos skrev han
på befallning av sin furste,
som gav löfte att betala
en toman för varje verspar.
År för år sjöng näktergalen
för den ros, som stod i blomning,
år för år satt han förstummad,
sedan hennes fägring vissnat.
I.
Och i mer än trettio år satt
skalden vid sin tankes vävstol,
dag och natt, och vävde flitigt
diktens väldigt stora matta.
Underbart konstnärligt vävde
han i detta jätteepos
in sitt hemlands sagohävder,
Farsistans urgamla kungar,
hjältar, älskade av folket,
äventyr och riddarbragder,
trolldomsväsen och demoner —
allt i ram av sagans blomster,
allt livslevande och kraftigt
och i varma, friska färger,
liksom inifrån belysta
av ett paradisiskt skimmer.
Ty Irans gudomligt rena
ureld brann i skaldens hjärta,
där den trots koran och mufti
fått en sista tempelhärd.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
