Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Livrustkammaren. Av Rudolf Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livrustkammaren
hänsyn realiseras, därtill upprätthålles
även en strängare skillnad mellan
statssaker och personligt kungliga.
Därför blir det egentligen vid stallstaten
och beträffande livréet som de gamla
traditionerna fortfara. Seldon och
lakejdräkter äro rätt väl representerade hela
1700-talet igenom. Övriga kungliga saker från
1700-talets senare hälft utgöra Karl
XIII: s ärvda och egna saker, som
övergingo i Karl XIV Johans ägo och med
Karl XV: s samling tillfallit
Livrustkammaren.
Under det tidiga 1800-talet försämrades
kamrarna även på annat sätt.
Inventarierna äro sämre förda — för själva
Livrustkammaren t. o. m. icke alis mellan år
1748—1803. Och därtill bortkommo ur
samlingen oerhörda massor.
Även i äldre tider har samlingen
naturligen lidit förluster och förminskats. Av
de många eldsvådorna på det gamla
Stockholms slott synes egentligen blott en
drabbat Livrustkammaren, ty vid den stora
eldsvådan 1697 voro redan de båda
rustkamrarna borta ur slottet, och
Klädkammaren räddades av sin nitiske vårdare.
Däremot omtalar 1654 års inventarium en stor
mängd föremål som blivit skadade eller
bortkommit vid »branden», vilket torde
vara 1648 års brand i delarna omkring
tornet Tre kronor. Detta förklarar även att
ett så obetydligt 1500-tàlsbestånd finnes
kvar vid samlingen. Då det från 1654
finnes en lista »Uppå dee Pertzeller som
H : s K. M : tt Hafwer Nådigst behagat
att låtit leggia Apart, Uthij Rust
Cam-maren Och för sig sielf will behålla»,
har man tidigare antagit att denna del
av rustkammaren följt drottningen ur
landet, men ett stort antal föremål, som
kunnat identifieras, visar sig ännu finnas
kvar.
Betydligt ödesdigrare har då Gustaf
III: s teatraliska intresse varit, tv
Livrustkammaren fick i mycket hög grad tjäna
Kammarherre C. A. Ossbahr,
föreståndare för
Livrustkammaren 1894—1903.
som attributmagasin för hans karuseller,
riddarspel och teaterföreställningar. Det är
mycket stora poster som härför
utkvitterats. Mycket fördärvades och mycket
kom aldrig igen. Däribland var även
så värdefulla saker, som en av de stora
guld- och emaljinfattade topaserna, som
tillhörde Gustaf II Adolfs kröningssadel,
sadlar som Gustaf II Adolf fått av sin
moder och av Christian IV vid mötet i
Knäred 1619, samt en av de äldsta sadlarna i
hela samlingen, en svart broderad
sammetssadel, som tillhört Karl IX. Ålder och
van-vård hava även gjort att mycket fördärvats,
och i äldre tider hade man det radikala
medlet för att hålla samlingen i gott skick,
att man kasserade allt som var trasigt
eller icke fullständigt. Särskilt tvenne
sådana generalstädningar hava gått mycket
hårt åt Livrustkammaren. Den ena 1748,
då så många broderade föremål kasserades,
att det ur broderierna sedan utsmälta
silvret lämnade icke mindre än 2,605 7/s
eller 34,66 kg. Den andra gången 1804 och
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
