Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Albrecht Dürer. Till 400-årsminnet av hans död. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
egentligen föga om personligheten själv.
Man ser fenomenen utan att förstå
sammanhanget, man fängslas av
enskildheterna såsom en vilken bevittnar en
högtidlighet av vilken han blott uppfattar att man
sjunger, spelar och talar, men icke vad
den egentligen gäller.
Icke alltid är det lätt för den
utomstående att finna detta centrum i den
sammansatta och rörliga kosmos vi kalla geni,
och merendels är det svårt att i klara ord
ånge det. Framför allt när fråga är om
konstnärer hos vilka detta hemlighetsfulla
något ligger icke i en uttalad tanke eller
princip men i ett inre seende, som
åter-strålar i alla de mångfaldiga verken och
gör dem till ett verk, ett »æuvre» i
djupare mening. Hos de religiösa och etiska
genierna ligger personlighetens kärna
oftare i öppen dag, — hos Paulus, Franciscus,
Luther och Immanuel Kant, för att välja
några exempel.
Albrecht Durer tillhör båda de
angivna kategorierna, och det är detta som
skänker honom en storhet till vilken
endast Michelangelo och Rembrandt bjuda
motstycken. Som enbart konstnär skulle
han för sitt folk och för dess germanska
stamfränder icke betyda detsamma han nu
gör. Man skulle kunna ställa upp mot
honom Holbein d. y: s vankfria kunnande
och intellektuella skärpa eller Mathias
Grünewalds blossande färgextas. Det är
endast om vi fasthålla den oupplösliga
föreningen hos Dürer av konstnärens
gestaltningskraft och den etiskt religiöse
siarens förmåga att gripas av inre
upplevelser, av »det intet öra hört och intet
öga sett», som vi kunna göra rättvisa åt
det utomordentliga i hans personlighet och
gärning.
Med denna utgångspunkt blir det också
lätt att finna det centrum från vilket allt
hos honom utgår och till vilken det vänder
tillbaka.
År 1498 utgav Albrecht Dürer i Nürn-
berg den följd av träsnitt som bär titeln
Apocalypsis cum figuris eller Die Of
fen-barung St. Johannis. Denna bildföljd
betecknade i dubbel måtto något nytt. Den
var icke en bok med beledsagande bilder,
utan en rad av träsnittsblad med texten
tryckt såsom förklaring på baksidan.
Bilderna gjorde anspråk på att ses tör sin
egen skull, och de hävdade detta anspråk
med den auktoritativa kraften hos ett
format som var större än någonsin
förekommit för träsnittsillustrationer — om man
frånser några dubbelblad i Hartman
Sche-dels världskrönika, det berömda trycket
från Anton Kobergers officin i Nürnberg
av år 1492. Det stora formatet är icke en
tillfällighet. Konstnären behövde det för
att få utsagt det han hade på hjärtat.
Dürer ville tvinga sitt folk att lyssna. Det
var icke Tand und Spiel, icke rostig
dogmatik eller besynnerliga lärdomsrön han
ville bjuda. Han bragte ett allvarligt
budskap, ett som var ägnat att gå hans
samtids människor genom märg och ben. Vi
läsa Johannes Uppenbarelse som en
gammal märkvärdig religiös urkund, vilken
uttrycker sin tids föreställningar och
drömmar. Men vi ha, om vi äro aldrig
så kritiskt inställda, svårt att stå emot
den betvingande makten av dessa syner
av jubel och fasa. Vi läsa likgiltigt ett
eller annat kapitel, men överraska snart
nog oss själva med att befinna oss mitt
uppe i denna värld där de etiska
begreppen och problemen iklätt sig en konkret
form, där vindarna hållas bundna och
släppas lösa, där stjärnorna falla, där
rymden dallrar av dånande röster och
väldiga vingeslag. För det släkte som i
sina låga kamrar mottog Dürers väldiga
bilderbok och fördjupade sig i dess
innehåll var detta en verklighet lika
obestridlig som den dagliga tillvaro i vilken det
rörde sig och hade sin varelse, för många
till och med av en mera ofrånkomlig
realitet än denna. Till dessa senare hörde,
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
