Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den kyniske filosofen Krates och hans parodiska dikter. Av Gunnary Valley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ti n n a r Va l ley
Ibland stötte dock Krates folk för
huvudet genom sitt franka uppträdande, och
då kunde det hända, att hans rygg fick
umgälla den skarpa tungans forsyndelser.
Men detta fördrog filosofen lätt. En
gång blev han misshandlad av en man vid
namn Nikodromos, som han på något sätt
hade retat. Han lät det ske utan motstånd,
men efteråt satte han fast en lapp på
pannan med påskrift: Nikodromos har
gjort det. En annan gång blev han
kring-släpad på marken av en förgrymmad
person, som höll fast hans ena fot. Men
Krates citerade obekymrat en vers ur
Homeros, som erinrade om den behandling, han
fick undergå. När däremot Krates’
släktingar vid skilda tillfällen kommo och
sökte förmå honom att lämna det liv han
förde, då tvekade han icke att ta till
käppen och värja sig manligen.
Den kyniska skolan var pacifistisk och
internationalistisk. Krates sade, att
filosofien borde bedrivas, till dess att
strategerna syntes vara åsnedrivare (jfr också
den utopiska dikten nedan!), och Diogenes
är den förste som kallat sig kosmopolit.
Då Alexander frågar Krates, om han vill,
att hans fädernestad Thebe skall
återupprättas, svarar han: »Vad tjänar det till?
Sedan kommer det sannolikt en annan
Alexander och gör slut på denna.» Och
han tillägger, att hans fosterland är hans
ringhet och armod, som ingen kan beröva
honom. Sin internationalistiska åskådning
har Krates även uttryckt i ett par sköna
verser:
Ej ett blott är mitt fosterland och fadershem,
nej överallt på jorden har jag hus och stad.
Från kynisk ståndpunkt saknade
äktenskapet varje betydelse; Diogenes
proklamerade t. o. m., att alla kvinnor borde
vara gemensamma. Att Krates i trots härav
ingick äktenskap, berodde på särskilda
omständigheter. Han hade fått till
lärjunge en yngling vid namn Metrokles, som
han vunnit för sina ideer på äkta kyniskt
vis. Metrokles hade tidigare tillhört den
peripatetiska riktningen och åhört
Theo-phrastos, men då en gång under en
filosofisk övning hans fysik spelade honom ett
obehagligt spratt, skämdes han häröver så
djupt, att han umgicks med
självmords-tankar. Då Krates fick höra talas om
detta, uppsökte han ynglingen och
utlade för honom tesen naturalia non sunt
turpia, som han ytterligare styrkte med
ett argument, på vilket han berett sig
genom att förut intaga en riklig måltid av
lupiner. Härigenom fattade ynglingen
mod, och han blev sedan en av Krates’
ivrigaste lärjungar och kände sig så
tillfreds med sin nya tro, att han ville
utmana perserkonungen på lycksalighetsstrid.
Denne Metrokles hade en syster, den
bekanta Hipparchia. Hon förälskade sig i
Krates och hotade sina föräldrar att taga
sitt liv, om hon icke fick den kyniske
filosofen till man. Krates efterskickades och
försökte få henne att ta reson, i det han
lade ett knyte, som innehöll hans få
tillhörigheter, framför henne, pekade på sig
själv och sade: »Se här brudgummen och
där hans ägodelar. Fatta nu ditt
beslut !» Då Krates pekade på sig själv, var
det för att visa sin fulhet. Han såg så
anskrämlig ut, att han brukade säga: »O,
Krates, trösta dig över dina ögon och
kroppen i övrigt!», därvid erinrande sig
själv om att han tack vare sitt förnuftiga
levnadssätt skulle hålla sig kry och
spänstig länge än, när andra börjat stappla på
stegen. Men flickan tvekade icke, utan
trots att hon tillhörde en rik och ansedd
familj, följde hon tiggarfilosofen och
delade hans kringflackande liv. Hon deltog
i männens gästabud och fruktade icke ens
att utsätta det intimaste inom äktenskapet
för offentlighetens blickar. Det fanns
också många berättelser om den
slagfärdighet och kyniska oförskräckthet, som hon
utbildat i mannens skola.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
