Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från gångna tider. Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geo r g
o
Nordensvan
de flesta tyckas från början ha varit
officerare, som utan sysselsättning mellan
somrarnas lägertider reste Värmland runt och
slogo sig ner på ställen som syntes dem
lockande. Många av dem voro angenäma
sällskapsmän, och de voro i regeln välkomna.
Vagabondernas antal ökades av f. d. präster
och häradshövdingar. Löjtnant Selander
gjorde bekantskap bland andra med de båda
urtyperna — eller som urtyper ansedda — till
Gösta Berlingsgestalten. liksom han
träffade kejsaren av Portugallien i original.
Ett motstycke till krigarminnena utgör den
yngre broderns skildring av studentlivet.
Han för läsaren till gamla tiders Uppsala,
då det dracks punsch på de små krogar,
som funnos över allt, där nu äro bodar och
banklokaler, och då det fanns gott om
originella figurer, ej minst överliggare. En
mängd roliga drag berättas såväl från
Uppsala som från Lund, där författaren
kompletterade sina studier. Han har en bel del
att förtälja om sina erfarenheter som
medicinare — som elev och som militärläkare
— och återkommer slutligen till det glada
Stockholm, som fortlever efter Karl XV :s
dagar. Bland sina vänner räknar han från
denna tid August Strindberg samt många
representanter för teater- och musiklivet, Lud-
vig Norman, Pelle Janzon, Fritz Ariberg
m. fl. Slutkapitlet ägnar han — en smula
oväntat — åt operetten på 60- och 70-talen,
från Sköna Helena till Tivanders flickor.
De sistnämndas gästbesök på kungliga
flottan en vacker sommardag i skärgården är en
liten pikant detalj. Och boken löper ut i sorg
över att operetten i Stockholm nu är en svag
skuggbild mot vad den var i sina glansdagar.
Författaren tycker säkert, att det ej är
endast operetten som blivit en skuggbild av
vad den var i gamla stockholmares ungdom.
Själv gör han intryck av en oförbrännelig
yngling, som kan se tillbaka på en långvarig,
hedersam verksamhet och som kan’ på sig
själv tillämpa gamle Stjernhjelms ord:
Vixit dum vixit lætus.
Nästan alla de böcker, som i det
föregående äro omnämnda, prydas av en mängd
porträtt, många av dessa av stort personligt
intresse, och av teckningar och andra
bilder, som säkert ha nyhetens behag för många
läsare. Ett par av böckerna erbjuda
dessutom noggranna noter och namnregister,
vilket däremot ett par andra av dem tyvärr
sakna.
»Tivanders flickor» som Paschans fruar i F atinit z a.
Bilderna här ovan äro hämtade ur de anmälda arbetena och av dessas förläggare benäget ställda till
vårt förfogande.
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
