Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nils Kreuger. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Kr ett ger
Höst. OIj e må 17i i n g. 1893.
Följande ungefär samma tempo som
kamraterna förlovade sig Kreuger vid en
av sina sommarresor till hemlandet med
Bertha von Essen. Äktenskapet ingicks 86,
då de nygifta slogo sig ned i Bourg la
Reine. Men vistelsen i Frankrike blir
denna gång icke långvarig. Signalerna ha
ändrats, och konstens flyttfåglar sträcka
åter mot norr.
Efter hemkomsten tänkte Kreuger
först slå sig ned i Falkenberg, men då
ingen människa i detta stabila samhälle
någonsin flyttade, kunde han icke få tak
över huvudet utan vände sig i stället till
det närbelägna Varberg. Till en början
mötte honom här samma svårigheter som
Nordström förefunnit på Tjörn, nämligen
att med den franska tekniken tolka de i
Sveriges hårdare luft grällt stickande
lokalfärgerna. Som en övergång
uppsöker han av den anledningen företrädesvis
skymningsmotiv, som upplösa
dissonanserna i en blå dimma, där skuggorna få en
nästan andesvärmande karaktär.
17 — Ord och Bild, 3j:e årg.
Emellertid hade ryktet om den ostörda
arbetsro Kreuger funnit vid västkusten
spritt sig till Stockholm, och längtande’
från förströelserna i huvudstaden till en
återförening med naturen flytta Dick
Bergh och Karl Nordström- på hösten 1893
till den lilla västkuststaden, som med sitt
namn skulle döpa en kortvarig men
betydelsefull målarskola. Uppryckt ur ensliga
svärmerier får därmed Kreugers konst ett
fastare grepp på verkligheten. Och under
de närmaste åren finner han — vad
landskapet beträffar i tävlan med Nordström
— sin livsuppgift som terrängmålare med
hästar, kor eller får som staffage.
»Kreuger skildrar», som Karl Wåhlin skrev
redan 1903 i en artikel om
Konstnärsförbundet •— »det mest jordiska av allt:
stoftet, mullen under plogen, marken under
våra fötter, torvan, gatan». — En
ämneskrets från vilken konstnären under sin
kommande verksamhet icke avvek.
Vad som först lockade honom till
Halland var kanske icke så mycket själva sta-
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
