Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Tre drömmar. Av Hugo Gyllander - III. Jag har blivit trängd hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hil g o Gyllander
senare rummet, och en mängd
högtidsklädda herrar och damer strömmade in
i salen. De trängde mig oemotståndligt
framför sig, längs bordet och in genom
det öppna mellanrummet mellan bordet
och ena kortväggen. Och så allt längre, till
dess jag befann mig i ett hörn, just där
bordet slöt intill andra väggen.
Så slogo sig gästerna ned vid bordet
och sköto tillbaka stolarna. Och nu var
jag nästan instängd och hade endast med
möda kunnat tränga mig fram mellan
stolryggarna och väggen för att komma ut.
Dock, än så länge kände jag ingen oro
utan iakttog lugnt vad som försiggick
omkring mig.
Man hade slagit sig ned vid bordet, och
måltiden tycktes kunna börja när som
helst. Endast ett par av gästerna, en herre
och en dam, voro fortfarande stående,
inbegripna i samtal, alldeles mitt emot mig
på andra sidan bordet.
Jag fäste mig endast vid mannens
utseende. En ståtlig man, med fina
anletsdrag, men med något övermodigt i blick
och hållning. Han talade och gestikulerade
livligt.
Plötsligt tycktes han ha upptäckt min
närvaro, ty han tystnade och borrade sina
skarpa blickar i mig. Så lämnade han sin
dam och gick, eller trängde sig rättare,
runt bordet fram till mig, där jag stod i
mitt hörn.
— Vad har ni här att göra? utbröt han
barskt, nästan hotande. Hur har ni
kommit hit?
Minen och tonen retade mig och
kommo mig att frukta våldsamheter. Jag
ryckte till mig en bordskniv och svarade
ögonblickligen, instinktivt:
— Jag har inte kommit hit! Jag har
blivit trängd hit.
Därpå lyfte jag hotfullt kniven.
Mannen försvann som genom golvet. Snabbt
trängde jag mig fram mellan väggen och
de sittande, ut ur salen och ut genom
dörren, till dess jag stod i det fria. —
»Jag har blivit trängd hit» — dessa
ord, som något okänt lade i min mun,
ringde ännu i mina öron, när jag vaknade.
Jag har blivit trängd bit!
Seneca — om jag minnes rätt •— säger
någonstädes, att människan ofta nog, när
hon kommit i någon svår, gåtfull
situation, grubblande frågar sig själv: ’»Hur
har jag egentligen kommit hit?»
De vakna orden liksom utgöra frågan,
på vilken mina drömord voro svaret.
Jag har blivit trängd hit — ja, när
man stundom grubblar över det underliga
livet, varför man kommit dit, och varför
man just står vid den och den punkten,
kan man, hur man än söker, knappast
finna annat svar än detta tungsinta, ja
förtvivlade.
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
