Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En svensk rikshistoria. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppsalakollega Adolf Noreen är icke ens
omnämnd. Ett annat exempel! Två
helsidesporträtt åskådliggöra Hans Hildebrands och
Oscar Montelius’ hövdingagestalter, men
icke en textrad förtäljer läsaren något om
deras vetenskapliga insatser.
Det är icke utan att den strängt
historiska stil, som utmärker »Sveriges historia»,
ofta medför att man saknar den
framställningens friska omedelbarhet, som sätter sin
prägel på andra mera personligt färgade
arbeten. Författarna undvika allmänt att på
något sätt omnämna de historiker, vilka
genom sina forskningar varit banbrytande för
någon viss periods historia eller för olika
områden därav. Onekligen ökar det intresset
hos läsaren, om han någon gång får veta
namnen på de forskare, på vilkas arbeten
och omdömen författarnas framställning
ofta bygger, men vanligen avspisas hans
vetgirighet med de skäligen tomma uttrycken:
»nyare forskningar ha ådagalagt», »från
annat håll har framställts den åsikten» o. s. v.
Det har visserligen utlovats, att den 15:de
delen av det stora verket skall innehålla
»Källor och litteraturförteckning jämte
register», men hade det icke varit mera
praktiskt, om källor och litteratur angivits i
början (eller i slutet) av varje enstaka del,
särskilt emedan de utgivits en och en under ett
tiotal år och icke samtidigt? Det är varmt
att hoppas, att i det utlovade
källförteckningsbandet varje tidsålder kommer att
inledas med en resonerande historiografisk
översikt och att litteraturförteckningen ej
blott blir en tom uppräkning av källor, utan
att den kommenteras med närmare
upplysningar om olika forskares ställningstagande
till de centrala historiska problemen. Den
historiska allmänbildningen förutsätter
nämligen icke blott kunskaper om vissa
historiska fakta utan även någon kännedom om
den vetenskapliga diskussion, som ägt rum
kring vissa problem (t. ex. angående
orsakerna till Gustav Vasas seger vid
Västeråsriksdagen 1527, Karl XII:s fälttågsplaner
mot Ryssland, Gustav IV Adolfs ansvarighet
för 1809 års katastrof m. m.).
Illustreringen, som ombesörjts av doktor
Carl G. Laurin, är, som varit att vänta,
synnerligen god och smakfull, särskilt
koppartrycken ge verket en förnäm prägel.
Naturligtvis finnes det en del att anmärka, men
det är ju ovisst, om icke författarna här
äro de ansvariga. I den första delen,
Montelius’ »Forntiden», förekomma bl a. en del
gamla bekanta träsnitt, som i ett femtiotal
år figurerat i olika arkeologiska arbeten och
av vilka åtskilliga antingen kunde ha
utelämnats eller ersatts med fotografier. Å
andra sidan synes det dock vara ett fel
att rata verkligt goda och instruktiva
träsnitt för dåliga fotografier. Så har skett i
medeltidsdelen, där en del fotografier av
sigillfragment publicerats, vilka betydligt
klarare och fullständigare hade kunnat
åskådliggöras genom ett användande av de goda
träsnitten i B. E. Hildebrands »Svenska
sigiller från medeltiden». I Gustav V:s
delen synes bildmaterialet något ansträngt
aktuellt, det överflödar av porträtt av
bankdirektörer, industrimän, riksdagspolitiker och
rösträttskvinnor, av vilka en stor del endast
i största förbigående blivit omnämnda i
texten.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
