Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Viktor Rydberg. Till hundraårsminnet. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot Werin
att skriva. Landskapet är målat i mjukt
förtonande färger, helst i
höstkvällsbelysning med gult månsken och strövande
skyar. Som ackompanjemang till
berättelserna om Erlands och Singoallas
kärleksmöten och om Erlands och Sorgbarns
nattvandringar hör man sorlet av bäckar,
gransus och då och då ett tjut eller skri
i skogen. Slotts- och klosterinteriörerna
få sin stämning av regnets slag mot
fönstren eller av ett sandur som viskar om
tidens flykt och alltings förgängelse. Som
omkvädet i en ballad återkomma dessa
skildringar, och som en ballad full av
skräck- och spökstämning är hela
berättelsen. Dess människor höra samman med
naturen, med elementen; hemliga krafter
verka i dem, om vilka de själva inte äro
fullt medvetna. Erland är den orolige,
inbillningsstarke ynglingen, som Rydberg
mer än en gång skildrat och som han gett
drag av sig själv. Han strövar omkring i
skogarna, sjunger sina egna sånger och
lyssnar till ekot, han störtar sig från de
högsta klipporna ned i den stormrörda
sjön. Han är lik Natursonen, i vilken
Vitalis gav en idealbild av sig själv. Det är
hos den kristne ynglingen »något
efterblivet hedniskt, något i hans natur som
icke sugit till sig ett stänk av dopvattnet».
Zigenarflickan Singoalla är själv ett stycke
vild och hednisk natur, »en syster till den
mörka nattens skyar», »ett barn av den
outgrundliga naturen». Sorgbarn slutligen :
det är som om hans väsen »aldrig frigjorts
ur det dunkla allivets grund», säger
Vetterlund i sin fina Singoalla-studie. Han
är »en lekamliggjord eter» liksom
Eufo-rion i Faust, sonen av en hellensk moder
och en romantisk fader, även han en
produkt av själsliga motsatser, men född
under ljusare himmelsstreck än Sorgbarn.
Det är sömngångarlika gestalter, som
synas sväva mitt emellan verklighet och
648
Fot, Sv. Scholander.
Viktor Rydberg i sitt arbetsrum å Ekeliden i Djursholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
