Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Engström. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Engström
Apoteket kl. 2 på natten. Sedan provisorn med framgång motats upp medelst en ilsken
brandsignal, rekvirera några lagom lummiga herrar, för vilka bara vattnet fattas för att fortsätta den
framgångsrikt började eftersläckningen:
— Kan vi få två kinakapslar och tio vichyvatten.
bärande på minnen av den verkliga
tillvaron. »Strixlöjtnanten» har bara funnits
i Strix.
Nå än kolingen då? Var hör han
hemma, i fantasien eller verkligheten?
Den gestalt hans andlige fader givit
honom tyder snarast på att han är något
mitt emellan. Han är ruskigt realistisk
och samtidigt dekorativt chargerad med
sina smala ben och sina stora »blan», sina
svajiga stärksaker och sin hållning av
förfall och elegans: »Fadren vad en blomma
kläder opp kostymen.» Man skulle
kunna säga att han är en mytisk figur,
fastän Engström har redogjort för hur han
gjorde hans bekantskap. Numera kan man
nog ej finna honom vid Stadsgården,
Skeppsbron eller Värtan. Han har endera
lämnat denna jorden, som Bratts restrik-
tioner 0111 ej annat gjort till en
jämmerdal, eller gått in i hamnarbetarnas
fackförening. Kolingen är Stockholms bidrag
till Albert Engströms galleri. Han och
hans svärmor fröken Karlsson äro
infödda Stockholmare, det hörs på den sonora
om än stundom rostiga klangen av deras
språk. Kolingshumorn är lätt och lekande,
övermodig och självironisk, en filosofi för
stadsbor och icke för bönder. Engström
har ej fördjupat sig alltför mycket i hans
familjeförhållanden, stamträdet förlorar
sig i dunkel ned till förfäder som han kan
brås på, i sin glädje åt brännvinet och i
sin bristfälliga garderob. Hur heter det i
Fredmans epistel n: o 79 ?
»Och den där dyra skjortan
var, mor Maja, märk,
Beckmanskans särk
för tu år sen.’»
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
