Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot
W er i ii
i klorofyllgrönt khaki spela indiansånger på
aldrig putsade, ärgiga instrument, gröna som
grås ... Och satt man där länge på
stenbänkarna kring den uråldriga pumpen
puttrade snart till ens ära en jägarmarsch från
Bajern ur de gräsgröna hornen, medan
eldflugorna gnistrade över notställen. Ty äras
skulle denne vitklädde främling som stack
av från de andra — på torget. Och en kniv
i ryggen skulle denne vitklädde främling ha
som stack av från de andra — i gränden
bakom katedralen.»
Harry Martinsson berättar om hav och
hamnar, städer och kvinnor. Hans synkrets
är sjömannens och den är helt naturligt
begränsad. Men han kan verkligen se; hans
impressioner äro förbluffande friska, och ban
har många färger på paletten. Han är
framför allt poet: när hans prosa är som bäst,
är det som om den gömde på en melodi,
vilken när som helst kan bryta fram.
James Larssons lilla roman Livet förbi ...
är också en bok som man inte bör lägga ifrån
sig i första taget. Man känner sig frestad till
det, ty stilen är skruvad, och hjälten,
kommunaltjänstemannen Joel Stéphani, tages av
författaren mer högtidligt än han förtjänar. Det
dröjer också rätt länge innan någon händelse
kommer i gång och berättelsen får mening.
Det hela verkar som »en bisarr dekokt av
bubblor och kvidan», för att bruka
författarens ord om den dagliga dryck livet bjuder
hans hjälte. Men å andra sidan märker man
så mycket sann känsla bakom det konstlade
uttrycket, att man finner det värt att lyssna.
Berättaren skiljer sig från den nuvarande
litterära typen, och redan det är
intresseväckande. Joel Stéphani, som snarast tillhör
Martin Bircks och Gustaf Sparfverts
ömtåliga släkte, älskar en flicka av helt vanligt
slag, ytlig och flärdfull, ett flarn för vinden.
Deras kärlek är en överenskommen
förströelse, utan band och förpliktelser. Men han är
inkonsekvent: han begär trohet och allvar
och något för sin själ. Ty han är, när allt
kommer omkring, otidsenlig; han söker,
heter det, »ett gammalt språk om Gud och om
kärlekstro och harmoni», men det hör inte
till hans släktes talesätt. Flickan, som nöjer
sig med kärlek på enklare villkor, går åt
annat håll, och så glider livet honom förbi. Men
i henne hugger livet ett hårt tag och
pressar hennes själ till medvetande om var den
har att söka sitt rätta element. Då de åter
mötas, knytas de brustna banden på nytt.
Livet förbi är en bok om hjärtats oro och
om kärlekens allvarsamma lek. Den är tunn,
blek och preciös, men den är ung. Det är
något riktigt i den, som man saknar i flera
mognare och välskrivnare romaner från i fjor.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
