Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Martin Persson Nilsson. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar H a r r i e
derliga beläten svara vid uppropet av de
kända olympiska namnen. Festkalenderns
Apollon är inte alis skaldeguden och
ljus-bringaren på vinghästen: bland hans
högtider möter man nästan strax Thargelierna,
där den fornhebreiska — och
allmänprimitiva —- syndabocksritualen årligen
företages runt om i den hellenska världen,
långt in i romersk tid, och med ett mänskligt
offer, som fördes kring kvarteren och
åkrarna, sög upp i sig ali förorening, skuld
och besmittelse och därefter stenades till
döds utanför stadsgränsen. »Das ist ganz
primitiv und verständlic.h», heter det: det
problematiska i ritualen är att vissa
detaljer icke ta sig ut som rening och
son-offer, utan som trolldom för att driva på
alstringskraften — offrets könsdelar
beröras med kraftmättade gröna kvistar och
örter, förstlingsanrättningar förtäras och
hembjudas åt gudomen.
Dubbelheten kan, påpekar forskaren,
förklaras av att festen ägde rum strax
innan skördetiden: det viktiga i denna
kritiska period är att rensa undan eventuell
farlig besmittelse; alstringskraften har
faktiskt redan gjort sitt för denna gången,
men för säkerhets skull fogar man in delar
av de vanliga fruktbarhetsritualerna och
påminner Makterna, genom offren av ännu
omogna förstlingar, om hur lovande grödan
artar sig. Det är en tolkning i god Martin
P. Nilssonsk stil. Ingen forskare hade förut
tänkt på att ställa in festen på dess plats
i jordbrukssäsongen. Martin P. Nilssons
arbeten inom grekisk religionshistoria och
allmän etnologi få egenart och värde icke
endast genom att han har bättre kontroll
på sin fantasi än de flesta kollegerna i
facket och i motsats till dem behärskar den
filologiska metodiken: vad han är alldeles
ensam om är den självklara förtrogenheten
med årets tider och arbeten på landet och,
i samband därmed, förmågan att spontant
och exakt återuppleva och återge
bonderesonemangen bakom riterna.
Den religionshistoriska forskargärningen
har möjliggjorts och präglats av troheten
mot Balingslöv. Det är endast naturligt,
att den då icke kunnat stanna borta i den
grekiska forntiden. Den inhemska
folk-loristiken måste bli en hj ärteangelägenhet
för en vetenskapsman av Martin P.
Nilssons sort. Det hörde f. ö. till det
religionshistoriska programmet att spåra upp och
samla de brottstycken av gammal odling,
sed och tro, som bevarats genom att bli
övertagna och vidareförda inom
bondeklassens envisare tradition. Och i Sverige
kom detta program just under Martin P.
Nilssons ungdomsår att bäras upp av
nittitalets stämningsvågor av nationell pietet
och provinsiell romantik; hans arbete som
folklorist kan också läggas in på den svenska
linje som går genom Karlfeldts poesi och
Hazelius’ och Karlins muséer. Boken om
Årets folkliga fester (av 1915) innehåller
självständig vetenskap, men kom också
att bli en folkbok — väl även därför att
den svarade mot krigsårens naturliga
efterfrågan på kontakter till vardagsidyll
och fredlig tradition. Den allbekanta
sträva och stickiga prosan med den brådskande
syntaxen och de tvära kadenserna har här
värmen hos en pålitlig kärleksförklaring.
Ännu i det för internationell publik
framlagda standardverket A History of Greek
Religion (1925), där annars kultforskningens
och den etnologiska metodens envälde är
alldeles övervunnet, återkomma dessa
tonfall — när författaren tolkar den enkla
trohet mot fädernas gudstjänst i imperiets
landsorter, som kom ordet »paganus»,
bonde, att bli liktydigt med hedning. Dessa
tonfall innehålla ett tack till Balingslöv.
Den primitiva människans värld har icke
upphört att intressera Martin P. Nilsson.
År 1930 höll han vid
religionshistorikerkongressen i Lund det lika korta som
uppseendeväckande föredraget Existiert ein
frimitiver SeelenbegriffP, typiskt både för
hans subtilitet och verklighetssinne: där
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
