Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tre generationer. Johan August — Artur — Gunnar Hazelius. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre generationer
mest invigda syster skilde sig från sin man,
därför att äktenskapet icke var ett rätt
dylikt enligt den nya läran, ävensom
— något senare — en av bröderna dränkte
sig i Mälaren, fastän det sistnämnda på
skr höjd indirekt berodde på Almquists
inverkan. Det var en särdeles handgriplig
tillämpning av så vilda idéer som någonsin
ha behärskat svensk ungdom, och att den
förste av de tre här behandlade Hazelierna
var en av deras mest trosvissa adepter och
apostlar är ovanligt lärorikt.
Men icke desto mindre gäller det i
eminent grad om Janne Hazelius: »Wenn sich
der Most auch ganz absurd gebärdet, es
gibt zuletzt doch noch ’n Wein». Det var
åtminstone två inre och två yttre faktorer
som därvid samverkade. Hazelius var i
främsta rummet handlingsmänniska,
framom icke blott sin måttliga
förståndsmässighet utan också sin översvallande
känslomässighet. Det visade sig till sist svårt att
göra något praktiskt av Almquists läror;
och när de skulle realiseras i form av det
ryktbara nybyggarlivet i Värmland,
slutade Hazelius med att vägra i vändningen;
hans samtidiga äktenskap blev knappast
mer än en svagt beslöjad förevändning för
att personligen draga sig ifrån planen. Det
fanns hos honom en — till en början
visserligen väl gömd — fond av sunt förnuft, ett
arv från fadern-lärftskramhandlaren och
naturligtvis samtidigt närt av dennes
uppenbara, direkta inflytande. Men därutöver var
det den unge mannens stora lycka att han
hade sin militära verksamhet att falla
tillbaka på, när den vilda exaltationen
följdes av bakrus; det var han självmedveten
om. Framför allt var det av största vikt för
hela hans senare utveckling att han i
samband med sin yrkesutövning kom under
inflytande av en ny lärofader, som
visserligen i mångt och mycket representerade
samma idékomplex men som företedde den
grundläggande olikheten mot Hazelius’
tidigare profeter, att han var en praktisk
Brevpress av brons. Har tillhört
Oscar I, skänkt till J. A. Hazelius
av änkedrottning Josephina.
N or diska Museet.
idealist, dessutom en av de mest begåvade
officerare den svenska armén har haft under
1800-talet: Johan Petter Lefrén. Hazelius
talade själv efter Lefréns död om »rika
åsikters skänk och stora tankars intryck»,
som »gav hos honom riktning för livstiden
åt månge ledande tankar, vilka han under
sin senare verksamhet självständigt
utarbetade».
Visserligen förblev Johan August
Hazelius under hela sitt långa liv icke blott
lättrörlig, impulsiv och alltid sprudlande
utan i viss mån också en fantast. Han gjorde
sig gällande i de mest olika riktningar, han
var en som »lägger näsan uti allt, allt, allt»
— såsom det stod under en skämtbild —•
han hade sina meningar i de mest olika
frågor, och ingen makt kunde få honom
ifrån att ge dem uttryck. Men vid sidan
av denna något diffusa och av olika intryck
närda impulsivitet fanns det icke blott en
intensiv arbetsvilj a och arbetsförmåga, utan
också en vilja och förmåga att göra stora,
oavbrutna och sammanhängande insatser
under årtionden, delvis i form av föga
uppmärksammat men grundläggande vardags-
9MIBM
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
