Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
för att uttrycka sitt sanningskrav. Hur
riktigt gavs ej den typen däremot, måttfullt och
övertygat, av Einar Axelson på den här nedan
omnämnda föreställningen av Vildanden på
Vasateatern. Det var en mycket god
föreställning, och det mer än halvsekelgamla
skådespelet är ett verk av senare tiders störste
dramatiker, av en som rannsakar hjärta och
njurar; verklighet och mystik genomtränga
varandra, symboliken och naturalismen uppgå
i en enhet. Nu unga fingo här tillfälle att häpna
över ett av de mest »laddade» dramer, som
någonsin tillkommit. Hur var Gösta Ekman
som Hjalmar Ekdal, det är den första frågan
man gör sig. Han fick i mitt tycke utmärkt
fram det mänskliga och det naiva. Han
undvek choser och poser, och man tyckte mera
att det var synd om honom i hans egocentriska
förljugenhet än man blev arg på honom. I
sin underbara förmåga att träffa kärnpunkten
och tränga in i det centrala låter Ibsen
sanningskravet och livslögnen mötas, och den
sanningsdyrkande Gregers krossar den rätt
hyggliga hemmamänniskan Hjalmars familj
och driver lilla Hedvig i döden. Vem har rätt?
Ibsen ställer frågor men besvarar dem ej. Bra
ofta måste man instämma i de Fredrik I
tillskrivna orden »Der hat recht und der hat
auch recht». Faktum är, att man ej sällan,
då man såg det hårrufsiga barnet Hjalmar,
tyckte det var synd om honom. Men man
ryste också och sade sig: Vad har jag själv
av självursäktande förljugen egoism? Vad
det, när man ser på denna pjäs, låter inskränkt
och fjolligt franskt med Edmond de Goncourts
ord: »Ibsen, c’est le drame bourgeois». Hur
fast voro fransmännen ej ännu under
1880-talet i den litterära rangordningen.
Sannerligen ödesgudinnor och hämndgudinnor kunna
rasa lika bra och använda sig av hor och mord
och låta de stora lidelserna virvla om lika
hänsynslöst i en »lille by på Vestlandet» som
någonsin i atridernas borgar i Mykene!
Den geniala idén med vinden, fantasiens
rike, framtrollad bakom fonddekorationen,
är lika förbluffande som alltid. Alla de
uppträdande förklaras genom sitt förhållande till
vindens värld. Rörande var det att se den
avsigkomne gamle Ekdal i Nils Wahlboms
gestalt, då han gick och knallade med sitt
gevär bland vindens risiga gamla julgranar och
traskade omkring med sin uniformsmössa,
mekaniskt görande sin halva honnörsgest.
Starkaste intrycket fick jag kanske av Viveka
Linder. Man vet ej, hur det går med små
8 —Ord och Bild, 46:e årg. ~Z
Gösta Ekman—Hjalmar Ekdal. Viveka I.iuder—Hedvig.
Fot. A]mberg & Preinitz.
V ildanden.
underbarn — Mozart gick det emellertid bra
för — men av många blir det ingenting alis.
När Hedvig omilt stötes tillbaks av sin fader
och lägger sig jämrande på soffan, kvidande
fram hela sin varma barnakärlek till
Hjalmar, fick jag en sällsynt stark känsla av
smärtans skönhet. Man berättar skämtsamt,
att någon sagt: »Herr Ibsen har en fint
skuren penna», och man kan tillägga: också
skarp. »Apotekaren, som sitter inne med alla
kryddorna», är också en själskirurg.
Ett detektivdrama »Dr. Clitterhouse», pjäs
i tre akter av Barre Lyndon, uppfördes på
Vasateatern. Doktor Clitterhouse—Gösta
Ekman var en framstående och vad mer är
hyperelegant läkare, en mörk herre med litet
grått vid tinningarna. Det lär ju vara exciting
särskilt för unga damer, och hans synnerligen
väl formade »trained nurse»—Aino Taube var
klädd i blåvit sjuksköterskedräkt med vita
strumpor, vilket tillsammans kan angenämt
uppröra medelålders herrar. Hon ser på
honom först med tydligt välbehag och sedan
med berättigad oro. Ty under det han med
taskspelarartad skicklighet jonglerar med sitt
cigarettetui och röker ett trettiotal cigaretter
— det kan aldrig våra nyttigt, men vad skall
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
