Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den Finska Teatern. Av Erkki Kivijärvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska Teatern
Adolf Lindfors, som åren 1907—1909 var
chef för den finska nationalteatern,
representerade det för hans tid största
konstnärliga kunnandet inom den finska
scenkonsten. Hans konst var förståndsbetonad, den
var snarare en det goda huvudets än en
det varma hjärtats konst. Men hans huvud
var sällsynt gott och hans förstånd klart.
Han var en andlig arvtagare till de
klassiska komediförfattarna, lika intellektuell
till sin läggning som de, och därför voro
deras texter mer än några andra ägnade
att utgöra basen för hans sceniska skapelser.
Han verkade fransk inte blott i fråga om
skola utan även i fråga om temperament.
I Moliéres och Beaumarchais’ skådespel
skördade han sina vackraste lagrar.
Tolkningar sådana som hans Harpagon och
Argan betecknade resultat, som icke blott
voro enastående på våra breddgrader; de
kunde söka sin like till och med i Coquelins
hemland.
V.
Då Finska Teatern år 1902 slutligen
fick ett hem, värdigt en nationell
huvudscen, ändrade den sitt namn till Finska
Nationalteatern. Namnändringen var
otvivelaktigt berättigad. Den finska
scenkonsten hade vid denna tid slitit ut sina
barnskor. Och den nationella teatern var inte
längre den familj e- eller
privatangelägen-het Neiglick med skäl ansett den vara.
Den fick och kunde redan sträva till rent
konstnärliga resultat, och prestationerna
behövde inte längre mätas efter det goda
ändamålets överseende skala.
Från tiden för namnändringen daterar
sig också den uppgångsperiod för den
konstnärliga utvecklingen, vilken resulterat i en
teaterkonst, som uthärdar en jämförelse
med motsvarande konst hos vilket
kulturfolk som helst (ehuru den givetvis bevarat
sin säregna finska fysionomi).
Hilda P i hl aj a m ä k i i Maria
J o t u n i s i)M annens r ev b em.
Efter Ida Aalbergs död har ingen med
henne jämförbar stjärna gått upp på den
finska teaterkonstens himmel; inte heller
förfogar den finska teatern för ögonblicket
över några med Axel Ahlberg och Adolf
Lindfors jämförliga konstnärliga krafter.
Trots detta är teaterns allmännivå —•
framför allt i fråga om skådespelarkonst —
onekligen långt högre än den var under
Bergboms tid och under övergångsperioden efter
honom. Det beror av, att den tekniska
skickligheten har ökats och formkulturen
avslipats, så att till och med dii minores
numera besitta ett större tekniskt kunnande
än förgrundsfigurerna före dem — vi frånse
då givetvis konstnärer sådana som Ida
Aalberg och Adolf Lindfors.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
