Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Eugene O’Neills författarskap. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig A hl gr en
Men O’Neill har sövt sina teaterinstinkter.
Pjäsen avvecklas i den psykoanalytiska
vishetens tecken och man kan säga att 20-talet
undergick samma kur. Nina har åldrats,
sonen blir gift. Hon kan återfalla i sina
mellanspel. Den som har rollen i det sista av dem,
Marsden, infinner sig och utvecklar sin
filosofi, som är livsavsägelsens, och i dramat
behåller sista ordet. Marsden saknar karaktär.
Nina var asocial och karaktärslös på ett
annat sätt, det polärt motsatta, då hon
hämningslöst levde ut sitt liv i en följd av
mellanspel utan annan röd tråd än hennes
lyckohunger (»the rest is just talk»,
säger hon).
Båda göra sig solidariska med Marsdens
trötta livssyn:
So let you and me forget the whole distressing episode,
regard it as an interlude, of trial and preparation, say,
in which our souls have been scraped clean of impure
flesh and made worthy to bleaeh in peace.
De få vila i frid även för läsaren eller
åskådaren. Vända mot den hemska episod eller
det mellanspel som föregick tjugutalet —
symboliserat i krigsflygaren Gordons död —
går livet ur dem, de förvandlas till saltstoder,
orörligt fixerade på en Gud som för att ge
kontakt kräver att de stryka ut livet. De
försvinna ur historien och deras sällsamma
mellanspel lämnar intet spår efter sig. Och
denna filosofi, som icke är någon filosofi utan
en undanflykt, gör det icke heller.
Med Strange Interlude har O’Neill visat sina
kvalifikationer som artist, han är djärv till
dumdristighet i det tekniska och vinner ibland
bara genom att våga. Men hans idéer till en
livsåskådning äro en dilettants.
Dekoration till Klaga månde Elektra.
Dramatiska teatern 1933.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
