Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Teater i London. Modern dramatik. Av Alma Velander-Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alma V elander-Ph i lip
Gertrude Lawrence och Noel
Coward i »Shadow Play».
slag av prestationer förvärvade. För visso
har han rätt.
Engelsk teaterkritik präglas hos sina
främsta utövare av en grundlighet och kunnighet
som gör den till betydande litteratur,
vilken också ofta samlas och utges i bokform.
Engelsk teater har fått många nya namn,
idéer och krafter sedan den berömda Shawska
perioden med allt vad den omslöt i seklets
första årtionden. Hos den nya generationen
är intresset för dramatisk form mycket starkt,
initiativ och offervilja såväl hos enskilda som
sammanslutningar, Stage Societies, beständigt
levande. En teaterentusiast och nyfrestare
som Nancy Price — vilken också med
växlande framgång vågat några djärva svenska
experiment — ställer beständigt sitt mål högt.
Hennes ambition väjer knappast för något
som hon anser verkligt betydelsefullt. Sist
vann hon med Lady Precious Stream, ett
2 ooo-årigt kinesiskt drama, först nu
överflyttat till europeisk seen av S. J. Hsiung,
en stor seger, kanhända inte alldeles utan
samband med den kinesiska utställningens
samtidiga succé. Pjäsen har ju i vinter också
haft välförtjänt framgång hos oss på
Blanche-teatern under namnet »En dotter av Kina».
Patricia Burke spelade Precious Stream
med förtjusande grace och ett friskt behag
som aldrig dödades av den preciösa kinesiska
stiliseringen. Uppsättningen, representerande
en förmögenhet och i stor utsträckning
långods från kina-samlare, var härlig att skåda:
jade och pärlemor, inlagda vapen, rikt
snidat lackverk, magnifikt broderade tunga
sidendraperier och dräkter, vilka skiftade
från jordgrå fattigdom till fantastisk prakt
1 regnbågens alla färger och i metallers alla
skiftningar, väl tillvaratagna och framhävda
av belysningsmästaren.
Hela skådespelet gav på ett charmerande
sätt vid handen att det är formen men icke
andan som skiljer Kinas romantik — för
2 ooo år sedan — från Europas av i dag.
Engelsmannen som är romantiker, både borta
och hemma, njöt den som han njuter
Plantagenet och Tudor, Byron och Shelley, Jane
Austen och systrarna Brontë.
Det förnimmes i England sällan några
klagosånger om att Thalia skulle ligga på
sitt yttersta. Då i de svåra krisåren den höga
damen verkligen ett slag föreföll en smula
beträngd, skrev Frank Vernon: »England
behöver icke oroa sig för sin teaterkonsts
öde. Den sanna teatern, ORDETS teater, är
odödlig. Varken Mars eller Mammon skola
någonsin förmå att strypa dess suveränitet.»
Vid en interview helt nyligen sade Charles
Laughton: »Ni tror att engelska
teaterbesökare äro svårare än några andra att
tillfredsställa. Ack nej! Men de begära, just som
i livet, att få skratta och — att få gråta.
lf you can make them do both, you are ali
right.»
Engelsk teater lever på engelsmannens
starka, sunda kärlek till allt som speglar
livet som omger honom, på hans sinne för
historiens inspirerande gestalter och miljöer,
hans smak för överdådiga, burleska skämt och
strålande scenerier, ej mindre än på hans ofta
väl dolda längtan att leta sig fram till de
veka känslornas källsprång.
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
