Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från impressionism till surrealism. Några reflexioner kring utställningen i Petit Palais 1937. Av Gustaf Engwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från impressionism till surrealism
Roger de La Fresnaye: Nature morte au di ab ol o.
av vitt med lätta brytningar i olika nyanser
är karakteristiskt för Utrillo under åren 1905
till 1915, den s. k. vita perioden, under.vilken
han synes mig ha nått högst.
De flesta av de utställda målningarna
härrörde också från denna period, men tyvärr
förtog de bedrövliga belysningsförhållandena
i denna del av Petit Palais mycket av det
lödiga helhetsintryck, som man annars är
van att finna hos Utrillo.
Liksom Utrillo står Dunoyer de Segonzac
(f. 1884) på rent naturalistisk grund. Hans
stora skogslandskap avslöja en tydlig
veneration för Courbet, vars stolta tradition han
dock ej på långa vägar mäktar fullfölja. Med
sin enkla och stränga komposition kan
Segonzac visserligen mången gång få fram
det monumentala i ett landskaps arkitektur,
men helhetsintrycket i hans måleri lider av
kritigheten och orenheten i färgen, som trots
sin must och sitt djup ofta saknar en äkta
klang.
Den utländska krets av målare, vilka skapat
sig ett internationellt känt namn under
efterkrigsåren och vilka bruka sammanföras under
beteckningen »Paris-skolan», gjorde genom-
gående ett ganska svagt intryck. I en del fall
— jag tänker närmast på italienaren
Modi-gliani (1884—1920), ryssen Marc Chagall
(f.1887) och litauern Soutine (f. 1894) —
berodde detta på ett mindre lyckligt urval
och en synnerligen ofördelaktig hängning.
Bland dessa utpräglade excentrici står den
tidigt bortgångne Modigliani otvivelaktigt
främst med sina med en sjuklig
överkänslighet tecknade porträtt, men även Chagalls
romantiskt-orientaliska färgprakt och
Sou-tines bisarra konst, erinrande om belgaren
Ensor, hör till det, som man ingalunda går
likgiltig förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
