Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De fem unga. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De jern unga
Armarna sjunker i drömmeri. De ge sig
in i en utomordentlig, en otrolig lek med
den värld som de förut format med sina
händer eller behärskat från maskinerna.
En dag tillhöra de en ny klass, en klasslös
klass, yrkesskribentens. De återerövra den
förlorade arbetsgemenskapen genom att
bilda ett litterärt förbund av f. d.
arbetar-grabbar som rönt samma öde som de
själva — att avskiljas från de gamla
kamraterna — och ha samma mål — att göra
den pessimistiska litteratursalong de råkat
in i beboeligare och trivsammare. Till att
börja med öppna de alla fönster på vid gavel,
avlossa några dånande skrattsalvor, börja
på rena okynnet hantera en medhavd
trumpet, för vars »kopparröda vrål» de
närvarande esteterna fly, även om damerna
stanna kvar av nyfikenhet. Men det gäller
till slut endast de modigaste ty samtalet
har ostentativt införts på könets
angelägenheter. Lundkvists röst höres kanske
starkast. Han är entusiastisk men litet
föreläsande:
När personlighetens enhet närmast framstår
som en idealistisk illusion och den fria viljan
som verklighetsfrämmande romantik, emedan
människan synes vara ett irrationellt fungerande
system av drifter och hämningar, blir det
meningslöst att beskriva psykologiska
utvecklingsförlopp, baserade på dessa funktioner. I stället för
att skildra karaktärer torde det bli
romanförfattarens uppgift att med intuitionens och
analysens hjälp fånga spelet av driftsimpulserna.
Kinderna glöder på en av de närvarande.
På Gustav Sandgren. Han menar sig ha
lyssnat till en stor och ny sanning som
han vill omsätta i praktiken. Några år
därefter skriver han en bok om en figur
som inte är någon sammanhängande
karaktär utan ett »irrationellt fungerande
system». Det är Samuel regnbadaren.
Utgivningsår: 1935. Lundkvist skriver i
anledning härav i sin egen tidskrift Karavan:
Sandgren vill inte erkänna någon annan
verk-ighet än sina egna instinkters och drömmars.
Han flyr, han blundar, han är en illusionist för egen
Harry Martinson.
räkning. Denna verklighetsflykt omöjliggör
gemenskapen med andra och leder till
individualistisk isolering . . . det otillfredsställande i
Sandgrens litterära resultat, trots hans otvetydiga
begåvning, förefaller mig bero på den (kanske
för honom ödesbestämda) livsinställning som jag
här försökt antyda.
Men detta öde, Lundkvist talar om och
som förlett Sandgren är Lundkvist själv,
är förbundet de Fem unga. Sandgren
som fått drömgiftet i blodet skall inte
finna sig tillrätta förrän i sagan. Från att
ha varit relativt obemärkt vinner han
publik och kritik med sina Skymningssagor
(1936). De handla om hans »egna instinkter
och drömmar» sedda mot bakgrunden av
Lundkvists svidande vidräkning med en
av de fem ungas initialfördomar, den att
människan saknar en skapande karaktär,
en fördom som Sandgren kanske funnit
bekräftad i förhållandet att vad man skulle
tro 1930 är abrakadabra 1935. I
Skymnings-sagor har Sandgren rest ett monument
över sin egen besvikenhet.
De ha alla varit arbetare. Lundkvist
riktade sig särskilt till dem i deras egenskap
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
