Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland,
Det öppna, väldigt stora möter här
en värld av stilla klarhet, lugn och ljus,
en symfoni i färg så ren och skär,
en klang av harmoni i havets brus.
(.Strandspira röd . . .)
Där talar i Rundts diktning en manlig
undergivenhet inför ödets slag. Men djupast
gömmer den på ett religiöst drag. Skaldens
röst blir varmast när han hyllar alla de
dygder, som har sin rot i en gammaldags fast
förtröstan på den gudomliga försynen. »I
människor» är en av de allra bästa diktböcker
Joel Rundt utgivit.
Samtidigt har Rundt utgett en
översättning av »Sjuttio sånger ur Kanteletar». Det
dröjer kvar över stroferna i deras svenska
version någonting av skogens och
ängsblommornas doft. Dessa enkla folkvisor har ett
släkttycke med Rundts egen lyrik. Liksom
antologin »Finsk lyrik», som Rundt
publicerade föregående år, vittnar den nya boken
om vilken förträfflig översättare han är.
Meningen med namnet på Rabbe Enckells
nya utsökta diktsamling »Valvet» antyder
författaren i en liten inledningsdikt: dikten är
för honom en leende berså, ett valv av
blommor doftande vid avgrunden. Det finns
verkligen en likhet med ett sådant blomstervalv i
Enckells diktning. Den är en bräcklig och
ömtålig idyll. Men utanför dess gränser anar
man en fientlig värld, som när som helst
kan riva ner den kinesiska mur av blommor,
varmed diktaren omgärdat sig.
Motsättningen mellan diktens idyll och världen är
mera tragiskt färgad i denna diktsamling än
tidigare. »Valvet» har därför också fått ett
mera intensivt liv över sig än de tidigare
diktböckerna. Det är en stämning av en själslig
kris över de nya dikterna. Blomstervalvet,
som bjuder läsaren sin ro och svalka, vilar
under hotet av mörka, upptornade
ovädersskyar.
Rabbe Enckell, som alltid varit en mästare
att ge de flyktigaste och ömtåligaste
själsrörelser bildens åskådlighet och
konturfasthet, har ofta utnyttjat figurer ur den
grekiska mytologin i sina bildarabesker i
»Valvet». Han har i de plastiskt fasta mytologiska
bilderna funnit liksom ett fäste när han känt
kaos omkring sig:
— det störtar
kaos genom dina ådror och sveper
din kropp i ett dok av blind smärta.
Rabbe Enckell.
heter det i en starkt personligt upplevad dikt
i »Valvet».
I sin mån vittnar de mytologiska figurerna
i Rabbe Enckells nya dikter om hur
klassicismen vunnit terräng på bekostnad av den
romantiskt ohejdade individualismen inom
diktkonsten. Exempel härpå finns det ju
många: man kan t. ex. hänvisa till Bertil
Malmbergs marmorfasta och kristalliskt klara
strofer i hans epokgörande senaste
diktsamlingar. De klassiska bilderna i Enckells dikter
kan också härledas som ett slutresultat av
de konstteorier, som Enckell med sitt stora
intresse för diktkonstens teori i olika
sammanhang gett uttryck åt. Han har ofta framhållit
att de »modernistiska» diktarna inte vill måla
en hel stämning och ge läsaren ett intryck av
en genom dikten upplevd och åskådad
verklighet. Diktaren vill skänka ett intryck av
själva det omedvetna nervlivet och därför
griper han de bildfragment, som spontant
dyker upp i medvetandet. Bilderna i dikten
blir därför nyckfulla — droppar som stänker
omkring, gnistrande i spektrums färger, högst
uppe över en springbrunns vattenstråle. De
hör inte logiskt samman. Det gemensamma är
bara det omedvetna stämningsflöde som bär
upp dem. Men inte heller den klassicistiska dik-
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
