Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Film. Av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fil m
Av Artur
U ULIEN DUVIVIER hemför med
Drömmarnas vals återigen en av den franska
filmkonstens största segrar. Alldeles osökt
jämställer man denna film med konstnärlig
litteratur: den omformar målmedvetet sitt
material, penetrerar lidelsefullt sina motiv,
sammansmälter på ett egenartat sätt form
och innehåll. Olikt de flesta filmer rör sig
»Drömmarnas vals» icke med ett enhetligt
dramatiskt eller berättande förlopp, utan
består av en rad slutna episoder,
sammanhållna av en gemensam ram. Det är alltså
närmast en novellcykel på film: en filmens
novellkonst, icke ovärdig en landsman till
Maupassant.
Minst lyckad är själva inramningen med
sin karaktär av förevändning och sitt något
ansträngda stämningsmakeri. Men ur
inramningen framträder ledmotivet i filmen.
En ännu ungdomlig kvinna som just förlorat
sin make återfinner programmet från sin
första bal för tjugu år sedan, med namnen på
en rad beundrare, som hon nu beger sig ut
för att söka upp. Hon vandrar genom
filmens olika episoder, föranleder dem och
sammanbinder dem, men utan att ta del i
dem som annat än en uppenbarelse ur det
förflutna, en levande påminnelse. Överallt
finner hon att »det förflutna svikit sina löften
till framtiden». De forna beundrarna har
alla lidit nederlag i tillvaron på ena eller andra
sättet, de är levande döda, begravda i sina
yrken, inneslutna i sin dagliga livsförings
förstelnade skal.
En har för längesen berövat sig livet av
outtalad, olycklig kärlek till henne och hans
mor har drabbats av sinnesförvirring: fången
i sin spöklika inbillning väntar hon ständigt
sonen tillbaka till hans alltjämt orörda rum. En
annan, musikern, har avsvurit sig världen för
hennes, kvinnans, skull och återfinnes som
en flottigt fet präst. Den lovande advokaten
påträffar hon som nattklubbsinnehavare med
kriminella förbindelser, liksom drunknad i
töcknig glömska, medveten om människor
blott som mekaniska eller prostituerade
varelser. Poeten har blivit alpförare, en
bergtagen som förlorat sig i naturens tomhet,
Lundkvist
med lavinerna mullrande bakom sig i
svartsjukt hot.
Farsartat komisk är episoden med
politikern som blivit borgmästare i en småstad
och just är i färd att fira bröllop med sin
svällande hushållerska. Han rasar som ett
lejon över den obligatoriska borttappade
kragknappen i det överbelamrade, kvävande
hemmet, för att därefter som den oumbärlige
man han är förrätta sin egen vigsel och själv
uppläsa hyllningstalet till brudparet: scener
som rymmer den stagnerade
småborgerlighetens säregna blandning av idyll och olust,
komik och dold tragik. En frän naturalism
bränner igenom i episoden med den
avsig-komne läkaren, som förlorat långt mer än
sitt ena öga i tropikerna. Kolskoporna larmar
helvetiskt utanför, interiören är
omisskännligt präglad av ljusskygga förehavanden,
mannen befinner sig ohjälpligt på det
sluttande planet (i effektfullt snedställda bilder)
och flaxar hopplöst med sina fantasier om
att börja ett annat liv, glupskt bevakad av
den otäcka och olyckliga hustrun.
Kvinnan som vandrar genom filmen blir
till en inkarnation av Kvinnan, av den
förlorade livsillusionen. Själv känner hon sig
som en ensam överlevande, en gengångerska,
och hon finner sig aningslöst ha berett
människor lidande. Livets grymma offerväsen möter
henne på alla håll; drömmarnas vals blir
bara en minnets osaliga fantom.
Det är en film av egendomlig
sammansatt-het, på en gång ömsint och obarmhärtig, full
av människokunskap och samhällskännedom
samtidigt som den är rik på poesi. Den vill
inte vara något sömnmedel eller drömgift,
den håller fram en spegel för var och en: se
vad du gjort av ditt liv, hur du svikit dig
själv! Den stimulerar till uppror mot det
öde som påtvingas oss alla av de
samhälleliga omständigheterna. Ty är det inte en
missriktad civilisation snarare än den
mänskliga naturen som dömer oss att bli levande
döda?
Var och en av filmens episoder rymmer en
livshistoria i ett nötskal, en människostudie
i novellistiskt sluten form. Skickliga skåde-
IIO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
