- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
338

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Skulptur i natur. Av Oscar Antonsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oscar Antonsson

I fråga om förhållandet mellan
konsthantverk och skulptur kan man vidare göra den
iakttagelsen, att konsthantverket ännu ej
på det hela taget sökt befria sig från
impulserna från det stadium inom skulpturen,
som redan övergivits av denna och som
kännetecknades av stilisering, arkaisering
av ytligaste sort, kalligrafisk elegans,
snirklar och kraftlösa krusiduller, kort sagt
dekorativ manierism.

Historien lär oss, hur skulpturen
ständigt givit åt konsthantverket från antikens
dagar över bysantinsk, romansk och gotisk
tid, från renässans till nyklassicism, från
realism till surrealism. Detta historiens
vittnesbörd lär oss vidare, att även i den nyaste
skulpturen ligger latent vad som komma
skall inom nästa decenniums
konsthantverk, morgondagens, för vilket därför rent
logiskt säkerligen inga dalahästar komma
att spela någon roll men väl naturens egna
uppenbarelseformer.

I förhållandet mellan människorna och
skulpturens konst återspeglas den sociala
utvecklingen mycket klart. För att hålla
oss till Sverige, se vi hur skulpturen under
tidigare skeden varit en kyrkans och senare
även en den besuttna aristokratiens
angelägenhet, men hur under det borgerliga
tidevarvet städer och institutioner övertagit
rollen av beställare. Nuförtiden ha de större
städerna fått farliga medtävlare i de mindre
städerna, som med frisk framåtanda
engagera skulptörerna för att skapa goda
accenter åt stadsbilden, och nu är turen kommen
till andra beställarkategorier, folkparker,
fastighetsägare och icke minst statliga
institutioner — genom statens konstråd •—
att ge eggande uppgifter åt skulpturens
ädla konst. Som under den klassiska
antiken synes skulpturen vara på väg att ånyo
bli en faktor i folkets andliga liv, att
demokratiseras.

Vad hemmen beträffar få vi väl än så
länge leva i keramik- och glasåldern i
skeptisk väntan på den bronsålder, då god

skulptur i ädelt material på allvar gör sitt
intåg inom hemmets väggar eller
trädgårdens gräns. På frågan om enskilda
personers skulpturförvärv höres ofta den
invändningen, att skulpturkonst är så dyr,
och onekligen ha plastiska verk i fullgott,
ädelt material en benägenhet att betinga
höga priser på grund av att utförandet —
gjutning eller huggning — kräver åtskilligt.
Men erinras kan också, att en skulptur ej
nödvändigtvis behöver vara framställd i
brons eller sten, den kan vara i gips, i s. k.
konststen eller i vacker cement och tål i de
senare två fallen mycket väl att stå ute i
regn och rusk. Vill man ordna det praktiskt,
kan man ställa en sådan skulptur inomhus
under den kallaste vintern och flytta ut den,
då solen och våren kommer. En mindre
skulptur i konststen kan förvärvas hos
många av våra yngre och goda bildhuggare
för några hundra kronor och är sålunda
överkomlig även för personer med ganska
begränsade inkomster.

Tyvärr är det nog så att behovet av att
själv äga skulptur ej stiger med inkomsterna.
Hur vore det om den som bygger sig en
villa lärde av staten och avsatte en viss
procent av byggnadsomkostnaderna till en
skulptur för trädgården? Skulpturkonstens
svårighet att intränga i privatbostäderna
är emellertid ej alltid av ekonomisk art.
Den sammanhänger med så mycket annat,
och troligen är placeringsproblemet det
viktigaste. Det är lättare att hänga en
tavla på väggen än ställa en skulptur i ett
rum. I hemmen upprepar sig i litet format
de problem, som ständigt möta och mota
skulpturen i allmännare miljöer, parker,
torg och dylikt, då verken ej skapats för
en bestämd plats.

Det är därför av nöden, att en kraftig
propaganda göres för skulpturens placering
för att samhällets funktionärer och
privatpersoner skola få befruktande idéer till
förvärv av skulptur.

I en enquéte i våras förklarade en chef

338

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free