- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
424

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Göteborgs Stadsteater spelåret 1938—39. Några anteckningar i programmarginalen. Av Axel L. Romdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel L. R o ni d a hl

Elsa Widborg i Hustrun.

För en modern scenledare är det förvisso ett
vågsamt äventyr att hålla rätta kursen mellan
det alltför billigt roliga och det alltför tungt
högtidliga och innebördsbräddade. Men det
är utan all fråga denna kurs som måste läggas
in på kortet. Den kan komma att te sig som
en kryssning med långa slag i zig-zag. Det
avgörande är om den syftar mot ett mål och
når det. Om man efter avslutandet av
Stadsteaterns i Göteborg säsong 1938—39, tänker
tillbaka på vad den givit, blir huvudintrycket
att det är denna utväg som blivit försökt.
Viljan att hålla en linje som är värdig en stor
teater, driven med offentliga understöd, är
omisskännelig, även för den som önskar att
kursen kunnat sättas högre. Stadsteaterns
ledning kan icke förebrås att icke ha velat
göra och att icke ha gjort sitt bästa under
förhandenvarande omständigheter.

De förhandenvarande omständigheterna
utgöras icke i första hand av publiksmaken och
den hänsyn man anser sig böra taga till denna.
Publiksmaken kan fostras, och mycket tyder
på att det finnes möjlighet att fostra en god
och för det värdefulla mottaglig
teaterpublik i rikets andra stad. De utgöras
framförallt av de möjligheter till en fullgod och all-

sidig rekrytering av skådespelarpersonalen
som yppa sig för teatern. Med allt
erkännande av den goda nivån och den allvarliga
ambitionen hos Stadsteaterns artister måste man
ha klart för sig att den trupp teatern förfogar
över icke räcker till för att denna scen skall
motsvara de krav som den borde kunna
ställa på sig själv.

Gör tankeexperimentet att låta en rad av
stora tragedier, av spirituella och intagande
komedier, gå över scenen på denna teater!
Det är ingen svårighet att konstatera att
Stadsteatern icke har tillgång till just de
krafter som skulle krävas för att besätta
huvudrollerna i de stycken man tänker på.
Och man får då ge teaterledningen
erkännandet att den icke sökt sträcka sig ut över det
möjligas mått, med risk att hamna i
misslyckandet. Det är ett känt faktum att det
är ytterligt svårt, om ej hopplöst, att kunna
kvarhålla goda skådespelarkrafter vid en
scen utanför Stockholm. Där uppe
koncentreras alla tillfällen att vinna guld och ära.
Skådespelarna, och därmed den dramatiska
konsten, som först och sist uppbäres av dessa,
leva i Stockholm i solskenet, utanför
Stockholm i skuggan. Det är nödvändigt att detta
faktum står klart för alla och envar. Det är
helt enkelt avgörande för en meningsfull
fort-varo av de stående teatrarna i våra större
städer. Dessa må ha aldrig så fina och dyra
hus — utan tillgång till skådespelare av
tillräcklig kvalitet och kvantitet kunna de ej
bli vad de måste vara för att försvara sin
existens. Hur detta problem skall lösas är
icke lätt att ange. En utväg synes vara att
skådespelare, engagerade vid Dramatiska
Teatern, för att möjliggöra uppförande av
vissa program ställdes till de understödda
teatrarnas utanför huvudstaden förfogande
under en erforderlig tid. Säkert är att man
måste gripa sig an med denna för de icke
stockholmska teatrarna vitala fråga.
Tillsvidare få vi nöja oss med »att äta vad vi har
och sjunga vad vi kan», för att citera ett
filosofiskt gammalt stäv.

Stadsteatern har verkligen gjort till sitt
mål att »visa det nu levande släktet en trogen
avbild av dess gestalt». Och när det icke
gällt att ikläda sig det stora skådespelets
mantlar och masker utan att ge övertygande
uttryck för de människotyper och
människoöden som ligga oss själva nära i tid och rum,
och som kanske icke ännu kunnat av vare sig
diktaren eller skådespelaren förlänas de vörd-

424

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free