Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Karl XII i Stralsund. Stämningsbilder av ett ögonvittne, generallöjtnanten Conrad von Ranck. Av Walfrid Holst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl XII i S t r al s un d
Man har emellertid nu meddelat som en hemlighet
att paketbåten skall avgå omedelbart, så att det
inte återstår mig mer tid än att försäkra Ers
Höghet, att det enda parti Ni har att taga är
att göra det bästa Ni kan och som Ni har gjort
från första början, då man givit Er detta farliga
kommando. (Stockholms försvar mot ryssarna.)
–-Vad beträffar denna belägringen förtjänar
den hittills inte, att man talar om den, och jag vet
inte ens vilket namn man bör giva den. Man
arbetar från båda sidorna, att till slut stadens
fästningsverk stöter intill fiendens linjer, så att man
aldrig har sett något liknande. Under tiden smyger
sig den ena dagen efter den andra, och om
höstregnen en gång börja komma, skola säkert herrar
belägrare ha dåligt spel. De som önska freden
smickra sig absolut med att 290 (kejsaren?) också
skall blanda sig i våra affärer, och vi arbeta alla
för att vår vän W. (Wellingk) skall bli sänd dit
med det snaraste för att reglera affärerna. Ers
Höghet skall få veta därom så fort som möjligt,
och jag är för mitt liv
Monseigneur, Ers Höghets
ödmjukaste och trognaste tjänare
Martin L’aisné.
Hittills hade det tydligen varit relativt
lugnt i Stralsund, och det svenska
högkvarteret framför allt varit ett säte för
viktiga politiska förhandlingar. Ludvig
XIV i Frankrike hade sänt en
utomordentlig ambassadör till Karl XII, greve
Henry-Francois Croissy, en brorson till
den store Colbert och broder till Frankrikes
dåvarande utrikesminister. Greve Croissys
uppdrag var i främsta rummet att medla
mellan Karl XII och Preussen. Karl XII
mottog den franske ambassadören på det
välvilligaste och visade honom så
småningom en förtrolighet, som från hans sida
var någonting sällsynt. Ambassadören,
en liten elegant hovman men oförväget
tapper, blev för sin del helt fascinerad av
Karl XII:s egenartade personlighet och
utvecklade sig till en lågande svenskvän
och Karl XII-beundrare. Det var
emellertid också under denna tid i Stralsund, som
baron Görtz trädde fram på skådeplatsen,
blev en dominerande faktor och länkade
sitt öde vid konungens.
I september 1715 började Stralsund på
allvar belägras av de allierades trupper,
preussare, danskar, sachsare, medan
försvaret med största energi leddes av Karl
XII själv. Den 2 november öppnade
fienden sin artillerield mot staden;
verkningarna belysas onekligen av Rancks brev
till arvprinsen den 20 november:
Monseigneur,
Jag har äran att skriva detta till Ers Höghet i
det förfärligaste läge som kan tänkas, och Ni
får nådigt förlåta mig, om mitt brev icke är i det
skick, som det borde vara. Det är också blott av
en slump, som man kan skriva härifrån, ty man
döljer postjakternas avgång som ett mord och
man har inte helt orätt i det, för i själva verket:
allt det man kan berätta härifrån liknar
gräsligheter. Vad ön Rugen beträffar, äro fienderna
numera herrar över den, och de skola också
snart vara det över denna stad. Det som är det
olyckligaste av allt är, att trots allt detta vill
konungen absolut inte bege sig härifrån till
Sverige, trots alla de föreställningar, som man har
gjort honom, att han inte kunde undgå att falla i
sina fienders händer. Vi ha låtit alla våra batterier
spela för att övertala honom att nå sitt
kungarike, medan överfarten till havs, som är den enda
möjliga, ännu var honom öppen, men som knappt
skall vara det längre, det vill säga inte 24 timmar,
om Hans Majestät inte begagnar sig av den.
Alla här ända till den franske ambassadören ha
sagt och skrivit de kraftigaste saker till honom
därom, men förgäves. Kort och gott allt detta
är en straffdom från himmelen, och jag kan inte
säga någonting annat om det. Få dagar böra
avgöra detta, ty sedan de fientliga fartygen, som
äro på nära håll, en gång ha bemäktigat sig
passagen mellan ön Rugen och staden, är det inte
möjligt att kungen kan slippa igenom.
Belägringen är också långt framskriden, ty man är
endast tjugo steg från gravens ytterkant, vilken
är så att säga det enda försvar som återstår, sedan
skansen blivit tagen genom överraskning, som jag
har skrivit om i mina föregående brev. Jag ser
ingen möjlighet, om fienderna vilja göra det de
kunna, att denna garnison kan få någon
kapitulation, även om kungen inte skulle vara här, och
mycket mindre skall den få det, om han stannar,
då det inte är att tänka på annat än bli tagen
genom stormning. Se där, Monseigneur, i vilket
tillstånd ställningen här är. Jag hade ämnat lämna
en vidlyftig berättelse om den sista aktionen på
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
