Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Isländska hembygdsdikter. Till svenska av Ane Randel - Jónas Hallgrímsson: Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ane Randel
redde sig hus och hem i de blommande dalarnas sköte,
växte i mödor och frejd, nöjde med sig och med sitt.
Uppe på lavans fält, där, som fordom, Öxnarå stuper,
ned i vårt Almannagjå, fädernas Allting höll till.
Där stod {)orgeir i tingslagets mitt, när folket blev kristnat,
dit kommo Geissur och Gérr, Gunnar och Hjedinn och Njåll.
Då redo hjältarne bygderna kring, och rustade drakskepp
förde med båtsmannanit mängder av gods till vår ö.
Det är så svårt att stå still, och landets befolkning nog tänkte
antingen skrida tillbaks eller ett stycke framåt.
Vad blev det av vårt verk under loppet av hopade sekel?
Månne vi redligen sökt vägen till godhetens borg?
Landet är härligt och skönt och snövita jöklarnas tinnar,
himlen är molnfri och blå, havet högtstrålande ljust.
Men på det lavafält, där, som fordom, Öxnarå stuper
ned i vår Almannagjå, Alltinget samlas ej mer.
Snorres tält har blivit ett stall, och vårt heliga lagberg
blånar var sommar av bär, barnens och korparnas lust.
O du ynglingasvärm och Islands mognade söner,
forntida fädernas jord fallit i glömska och natt.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
