Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindberg i Furusund. Av Gunnar Ollén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar O II én
lilla intresse i samband med Strindberg,
eftersom det inte är uteslutet, att
Trefaldig-hetsnattens ingress om saluten från
Fagervik inspirerats av berättelsen om hur
man gjorde salut för Oscar II, när han en
gång kom på visit till Furusund. Det var
sommaren 1892 och Oscar II kom med
Drott. Kungen borde hälsas med salut.
Men man visste bara inte, hur man skulle
kunna åstadkomma någon tillräckligt
kraftig sådan. Att börja med lät man köra ut
några gamla rostiga kanoner sen 1700-talet,
som Hammer hade i sina
antikvitetssamlingar. Men det ansågs inte tillräckligt. Då
kom en klipsk hjärna på, att man kunde
borra hål i Kvarnberget, fylla hålen med
krut och sen tutta på, samtidigt som man
sköt med 1700-talskanonerna. Man gjorde
så och åstadkom en mycket effektfull salut,
som kungen kunde känna sig fullt belåten
med. Badgästen av idag kan ännu bese de
cirka 17 kruthålen i Kvarnberget.
För att återgå till sekelskiftets människor
i Fagervik-Furusund så är det inte
överraskande, att Strindberg tagit de starkaste
intrycken av dem, som han var mest
tillsammans med. Vilka var då dessa och hur
förflöt en dag för Strindberg i Furusund?
Diktaren var först och främst ganska
morgontidig. Kort efter klockan 7 var han
ute på sin morgonpromenad. Efter
hemkomsten satte han sig vid skrivbordet och
skrev. Kolossalt snabbt, nästan utan
ändringar och under oavbrutet cigarettrökande.
Men han författade ogärna mer än två à
tre timmar. Resten av dagen ägnade han
åt läsning, helst av vetenskapliga arbeten,
och åt samvaro med sina närmaste, d. v. s.
familjen Philp, någon gång också familjerna
Fröding och Dalström. Mest umgicks
Strindberg med dr Hugo Philp, som var hans
kamrat sen studentåren. Efter middagen
på societetshusterrassen och det
traditionella kägelpartiet satt de två och
samspråkade, ibland hela nätterna igenom, medan
cigarrerna glimmade i mörkret. Mest in-
tresserade det Strindberg att tala om
dödens problem, frågan om livet efter detta.
Motiv som senare kom till utförande i
dramfragmentet Toten-Insel.
Var någon främmande person allierad
med det sällskap, där Strindberg befann sig,
blev han gärna sluten och misstänksam.
Han kunde då tvärt bryta upp och gå sin
väg. I den inre kretsen och särskilt mot
barnen och ungdomarna kunde han
däremot vara utomordentligt älskvärd. Han
kunde sitta i timtal och berätta för dem,
sagor som han diktat upp eller episoder ur
sitt eget växlingsrika liv.
Någon gång fick Strindberg besök av
konstnärsvänner. En visit av målaren Carl
Larsson ett slag i juli 1899 gav ömsesidigt
utbyte. Strindberg fick uppslaget till den
lilla novellen De yttersta och de främsta,
medan Carl Larsson å sin sida målade av
Strindberg i kol och oljefärg, en tavla som
nu finns på Nationalmuseum.
En originell bekantskap var litteratören
Tom Edgar Wilson, kring vars livsöde
Strindberg diktade den lilla novellen Den
kvarlåtne. Wilson kom från ett förmöget
hem, var först banktjänsteman, men reste
någon gång omkring 1881 ut till Furusund,
där han bosatte sig. Han gifte sig med en
barnmorska och flyttade efter en tid till
Blidö. Bland fiskarbefolkningen väckte han
ett visst uppseende genom sitt yrke, han
försörjde sig nämligen dels på
översättningar, dels på att utge böcker om olika
sällskapsspel, domino, whist, schack o. s. v.
I sin snipa kom han då och då om somrarna
seglande över till Furusund för att ge
extralektioner åt sommargästernas barn.
Strindberg synes ha träffat honom vid
sådana tillfällen och de ha språkat om sina
öden. Wilson, som var klasskamrat med
Strindberg på gymnasiet i Stockholms
Lyceum, var född samma år, 1849, som
Strindberg, vari denne såg en ockult
undermening.
sN
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
