- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
312

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fredrika Bremer och Polen. Av Stina Ridderstad f. Bildt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stina Ridderstad f. Bildt

intet, men som han, helt visst, skall hälst taga emot
på detta vis. Då Poles är Katholik, och som jag tror,
varm Katholik, bör han föreställas Biskop Studach
och om möjligt Enkedrottningen. Kunde han användas
vid hennes kyrkliga kapell, där musiken så mycket
vårdas, så vore allt väl. Jag hoppas, att P. har några
hedrande intyg om sig och sin talang från Paris och
Pethersburg. -— — —

Vare han mig emellertid välkommen såsom till en
moderlig vän hvad hjerta och god vilja att tjena
honom vidkommer.–-

Utrusta honom med alla goda intyg som förefinnas.
De komma att behöfvas.–-

Efter sin ankomst till Stockholm skriver
Poles till Cronholm:1 »Två stora händelser
inom 24 timmar: jag råkade Tante Bremer
och fick ett brev från Ovesholm.» Hur
Fredrika Bremer ordnade för den ytterst nervöse
och just då nedstämde unge mannen, visar
ett annat brev från henne till Cronholm,
skrivet strax efter jul1;

Säkert har vidare Er polska skyddsling grundligare
underrättat Er om allt, som rörer honom; och jag
skrifver blott idag på det att icke min tystnad måtte
väcka någon oro för honom i Ert faderliga hjerta.
Att han nu bor i samma hus som jag, har han säkert
berättat Er, äfvensom att jag haft min hand med
i den anordningen. Ty då det hände sig så att ett gott
och ljust rum, i första våningen af detta hus, blef
ledigt efter en gammal General Mörner, just i de
dagar då Poles sökte sig en billigare bostad än den
han innehade på Hotel Rydberg, föreslog jag honom
att taga in der och bli min granne. Jag tänkte äfven
dervid pä att Poles om aftnarne kunde ha mitt hus
att tillgå, så att han ej skulle behöfva gå utomhus
under vintern för att finna litet sällskap och
afton-trefnad, och skulle der kunna få den hemtrefnad han
tycks älska — och som han icke kan för närvarande
finna annorstädes i Stockholm. Han fann sig också
genast deruti och har varit min dagliga aftongäst
ända tills för två dagar sedan då en tillfällig heshet
nödgade mig till stillhet och stumhet. Han synes mig
vara på väg att bli betydligt lugnare, är glad och
treflig, kallar mig tante, mina unga flickor »kusin»
och har ett stående, rätt trevligt med »cousin
Margaret», min lilla rara engelska, Miss Howitt,3 som icke
är svarslös och icke har någon böjelse att klema med
honom. För sitt rum med uppassning och eldning
betalar han i rdr riksm. om dagen (hos Rydberg betalte
han 4), för caffe frukost med smör och bröd 16 sk.,
middag äter han ännu utomhus, men kan få hem den
när han vill, från en restaurator. Jag har på grannlaga

1 Stockholm den 16 dec. 1863. Ridderstadska
arkivet. På tyska.

2 Stockholm den 29 dec. 1863. Ridderstadska
arkivet.

3 Hennes intryck av Poles var icke det bästa. Men
hon minns icke alldeles riktigt: hon talar (Fredrika
Bremers brev, utg. av Klara Johansson och Ellen
Kleman, del IV, sid. 649) om hans tätt klippta hår —
och bilden (med påskrift, i Ridderstadska arkivet)
visar honom med ett väldigt, lockigt hår, vilket
stämmer med Fredrika Bremers ord i brevet av den
29 okt.

sätt hort mig före om hans finansers tillstånd, men
han afböjer tal derom, försäkrar mig att han nu har
fullt upp och ej behöfver något. För hans lilla berättelse
har A. Bonnier lofvat honom 150 rdr. riksm. Just nu
kom vår unge vän upp och vi ha språkat en stund.
Han är uppgifven, »hjertesjuk» åt de motsägande
skrifvelserna från prins L. Czartoryski — — —.
Demontowicz hörs icke af och jag hoppas han
uteblifver. I alla fall är nu Poles fredligt sinnad mot
honom och alla, jag hoppas att våra stilla aftnar här
skola bidraga att göra honom litet förnuftigare. Jag
skall i all stillhet vaka öfver honom och hålla Er »au
courant» af allt väsentligt.

Hur stormigt det ser ut i Danmark. Kanske likväl
att den långa tvistefrågan nu kommer till ett gott
afgörande, tyskarne få Holstein, Danmark Schleswig
och Skandinavien får sin gräns ... Men tyskarne äro
hungrigt folk nu för tiden och torde för att ej äta upp
hvarandra vilja ha en munsbit af Danmark. Men
förlåt att äfven jag talar om detta evinnerliga thema,
som nu är i hvar mans mun.–—

Några ord i det sist anförda brevet visa, att
Fredrika Bremer för personliga omsorger icke
glömde vad som tilldrog sig i världen. Hennes
tankar drogos till Danmark, där upproret i
Holstein nyligen börjat. Hon är snart med i
handling: 1

Hosföljande tidningsspalt skall visa Er, bäste
Magister Cronholm, att vi i Stockholm skyndsamligen
följt Malmö-damens exempel. Jag har dock ej
förtjensten att hafva varit verksam dervid utom som
verktyg; jag har nemligen skrifvit inbjudningen, på
Grefve Scheel Plessens och hans Grefvinnas
uppmaning. Några tryckfel och retouscher hafva litet
vanställt den. Mycket glad är jag emellertid, att vi göra
någonting för Danskarne, hvilkas patriotism och
beslutsamhet jag med Er älskar och högaktar och
hvilkas belägenhet i denna stund är så vådlig och värd
allt deltagande, om än de icke utan skuld kommit
i den.

Svenska kvinnors vilja att göra vad de
förmådde omvittnas av en tidningsnotis’, som
omtalar att »Redan i går afsändes till
Danmark ifrån Stockholms dame-komitté för
hopbringande af varm beklädnad för danska
soldater, 2 500 par yllestrumpor, jämte
åtskilliga andra persedlar såsom
fårskinns-pälsar, vantar m. m. En ny sändning lärer
afgå...» varjämte uppmaningen att hjälpa
de värnpliktiga danska soldaternas familjer
framhålles såsom särskilt beaktansvärd, då
det i Danmark ej funnes något indelningsverk
och de inkallades familjer ej hade något att
falla tillbaka på i familjefaderns frånvaro.

Samhörigheten nationerna emellan stod
klar för Fredrika Bremer. Tidigare på hösten

1 Stockholm den 19 jan. 1864. Ridderstadska
arkivet.

2 Nya Dagligt Allehanda nr 18 (23 jan.) 1864.
Ridderstadska arkivet.

312

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free