Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den galante Urban Hjärne. Av Nils Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den galante Urban Hjärne
söner för galliska oseder, som då den
myndiga »gref» Ebba Lilliehöök 1581 skriver
till sonen Morits och förmanar honom att
särskilt fly »för ondt och ogudaktigt
sällskap, och ju för de fransöskes åthäfvor och
lefverne, som intet godt hafver med sig».
Allt detta är ju kända ting, men de ha råkat
i skymundan i Olof Strandbergs bok.
Det är under sina informators- och studieår
som Urban Hjärne utbildar sig till galant
kavaljer, och han synes ha gått synnerligen
grundligt till verket. Han studerar
naturligtvis den höviska poesien och
romanlitteraturen men därjämte handböcker i belevenhet,
lärda fysionomiska verk och skaffar sig
teoretisk inblick i kvinnligt väsen, allt
oundgängligt för en galan, som efter alla konstens
regler vill utveckla sitt kunnande i höviskt
umgängesskick. Men som Hjärne yttrat på
tal om ögonflirten, med vilken man
»konste-ligen» bör »begynna sin amour», fordras icke
blott »stoor Theoria» utan framför allt »större
praxis». Att han även i det senare avseendet
var en konstförfaren kavaljer har
Strandberg visat genom en liten episod från Hjärnes
vistelse i Holland 1667, varvid denne flinkt
slår en skotsk köpman ur brädet, som enligt
Hjärnes mening bär sig synnerligen
tafatt åt.
Sin praxis torde Hjärne framför allt ha
utbildat under studieåren i Uppsala. Här blev
han medelpunkten i ett kotteri av unga
studenter, som vid sidan av studierna ägnade
sig åt galanta och litterära sysselsättningar
i herdemanerets och den pastorala
kärleksdiktens form. Till herdeskaran »wid strida
Sala åå» hörde förutom »Wår Celadon» själv
bl. a. brödraparen Johan och Samuel
Columbus samt Anders och Jakob Wollimhaus,
alla kända som poeter och vitterlekare från
vår stormaktstid. De »dygd-kysk-sinte möör,
aff lynde täck’ Hserdinnor», som dessa
poetiska herdar uppvaktat, synas ha varit
små borgardamoseller i Uppsala eller unga
adelsfröknar i trakten däromkring. För egen
del tycks Hjärne flitigt ha grasserat bland de
unga damerna, och man vet att den galante
Celadon bemödat sig om flera herdinnors
»Jungfrugunst», innan han mötte Stratonice.
I maj 1665 anlände den 24-årige Urban
Hjärne till riksrådet Bengt Horns hov i
Estland för att utföra en rad
porträtteringsuppdrag. Det var vid detta tillfälle som han
första gången råkade Margareta Bielke, en
upplevelse, som gav stoffet åt hans »Memo-
Margareia Bielke (»Stratonice»),
Målning av Urban Hjärne?
rial om Herden Celadon och den ädle
Herdin-nans Stratonices kärleek».
Att Hjärnes opus varit en nyckelroman har
stått klart, alltsedan Hanselli utgav det
bland Samlade Vitterhetsarbeten af svenska
författare, och då Schück publicerade
Hjärnes latinska diarium för 1665 blev det vidare
uppenbart, att memorialet även i hög grad
var ett självbiografiskt dokument.
Det har förekommit en del meningsutbyte
om karaktären och klassifikationen av detta
memorial. Genom Strandbergs forskningar
framstår det nu fullt tydligt, att Hjärnes
herdeskildring närmast ansluter sig till en
art självbiografiska schäferier, som flitigt
odlades i Tyskland och även varit lästa hos
oss. Vidare framgår det av Strandbergs
undersökningar att Hjärne ämnat förse sin
prosa-pastoral med små lyriska dikter efter det
mönster, som är brukligt inom all
herderoman.
Förmodligen har Hjärne varit fullt insatt i
den galanta umgängeskonstens formaliteter,
då han anlände till Estland som Bengt
Horns hovmålare. Visserligen stod Bengt
Horn inte alldeles främmande för det höviska
sällskapsskickets krav, som man kan se av
hans brev till första hustrun Margareta
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
