Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett besök i Svenska Institutet i Rom maj 1946. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel G a u f f i n
Interiör av biblioteket.
verket tyckte hon att hon för en stund
sedan hade skymtat tre manliga individer
stryka omkring i omgivningen •— de kunde
mycket väl ha tagit sig in på Institutets
område, men det var en sak som hon inte
ville veta och faktiskt inte heller visste.
Det som var säkert var att denne SS-man
till varje pris måste hindras från att tränga
innanför grindarna. Resultatet skulle i varje
fall för familjen ha blivit en katastrof.
Men SS-mannen gav sig inte, han
fordrade att bli insläppt. Fru Sjöqvists enda
svar var att detta var svenskt territorium
och att inga utlänningar hade rätt att
tilltvinga sig tillträde.
I detta ögonblick kom docent Sjöqvist,
som blivit underrättad, skyndande till med
de handlingar som otvetydigt visade
Institutets exterritorialrätt, och SS-mannen
fann äntligen lämpligt att sänka sin
revolver och draga sig tillbaka.
En stund senare påträffades de tre kara-
biniärerna i Erik Sjöqvists arbetsrum. När
mörkret så småningom möjliggjorde en
fortsatt flykt, försvann de med goda råd och
anvisningar av Institutets direktör uppåt
snåren kring den ensligt liggande Villa
Strohl-Fern.
Så gick vintern 1943—44 på Istituto
Svedese under en spänning som så
småningom blev helt olidlig. Slutligen stod
professor Segre helt enkelt inte ut längre. Han
måste komma ut, vilka risker han än löpte.
I själva verket trodde han liksom hans fru
att man överdrev faran.
Den omedelbara anledningen till
katastrofen var rörande barnslig— några fattiga
potatisar som man visste låg förvarade i
det övergivna hemmet nere i staden och
som man ville överraska sitt värdfolk med
som påskpresent. Trots de mest enträgna
protester från familjen Sjöqvists sida gav
sig de tre, far, mor och son, iväg — det var
vid tvåtiden på dan, askonsdagen 1944.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
