Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Modern svensk filosofi 1916—1946. Av Gunnar Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar
A s p ei i n
fiska problem ocli ger bland annat träffsäkra
karakteristiker av de tyska forskarna
Wilhelm Dilthey och Max Weber.
År 1934 framlade Torgny Segerstedt sin
avhandling till offentlig granskning och
förvärvade docentur i praktisk filosofi. Från
1938 företräder han samma ämne som
professor i Uppsala efter Axel Hägerström.
Avhandlingen var en studie i den engelske
tänkaren Bradleys filosofi och vittnade om
författarens intima kontakt med det brittiska
tankelivet. Den följdes av det stora verket
»Moral sense-skolan och dess inflytande på
svensk filosofi» 1937, som tills vidare torde
vara Segerstedts vetenskapliga huvudarbete.
Han påvisar där de betydelsefulla
anglosaxiska impulserna på svenskt tänkande
under det adertonde århundradet. Hans bok
»Verklighet och värde» 1938 diskuterar
kunskapsteoretiska och värdefilosofiska
principfrågor från socialpsykologiska
utgångspunkter, och det sociologiska intresset gör sig
starkt gällande i hans följande författarskap.
Samma sociologiska orientering framträder
hos Lundadocenten Bertil Pfannenstill. Till
ämne för sin doktorsavhandling, som
publicerades 1936, valde han den engelske
ny-hegelianen Bosanquets politiska filosofi, och
han har sedan framlagt ett stort verk om
sociologiens principer, där han visar en
omfattande beläsenhet på gränsområdet mellan
samhällsvetenskap och filosofi.
Hans kollega docenten Sven Edvard Rodhe
koncentrerar sin forskning till de filosofiska
principfrågorna. I gradualavhandlingen »über
die Möglichkeit einer Werteinteilung» 1937
gav han en god framställning av de
viktigaste moderna värdeteorierna och sökte
utveckla en egen lösning av problemet. I sitt
sista arbete »Zweifel und Erkenntnis» 1945
undersöker han det absolutas begrepp hos
den moderna filosofiens klassiker från
Descartes till Fichte och Schleiermacher och
framhåller särskilt deras religiösa
grundmotiv.
Nils Almberg, som vann docentur i Lund
genom sin avhandling »Platons världssjäl och
Aristoteles gudsbegrepp» 1941, företräder en
annan typ av filosofisk forskning. Medan
Rodhe är utpräglad systematiker, är
Almberg framför allt intresserad för problemens
historiska utveckling och deras sammanhang
med det allmänna kulturläget. Han är
grundligt förtrogen med antik kosmologi, och hans
bok är en lärdomsprestation av rang, som
innehåller fruktbara uppslag och ger vackra
löften för hans vetenskapliga framtid.
Vid Göteborgs högskola verkade Åke
Pet-zäll som docent till 1939, då han efterträdde
Tegen som professor i Lund. Hans viktigaste
arbeten ha hittills rört sig på tankehistoriens
område. Doktorsavhandlingen av år 1928 gav
en grundlig utredning av ett idémotiv i
1600-talets filosofi, föreställningen om medfödda
principer i det mänskliga medvetandet. Han
har visat sig som kännare av medeltidens
tankeliv genom sin bok »Etikens
sekularisering» 1935, och två år senare
lämnade han ett värdefullt bidrag till studiet
av John Lockes filosofi med särskild hänsyn
till dess etiska tankegångar. Men han står
ingalunda främmande för aktuella problem i
vår tids idédebatter; sålunda gav han en
framställning av wienerskolans logiska
positivism i en studie från 1931, och i en
avhandling från 1935 diskuterade han »das
Methodenproblem in der
Erkenntnisfor-schung». På 40-talet har han särskilt arbetat
med rättsfilosofiska uppgifter och tagit sikte
på motsatsen mellan västerländsk
rättstradition och de nationalsocialistiska
rättsdoktrinerna i det tredje riket.
För Göteborgsdocenten Folke Leander, som
disputerade för graden 1937, de
kulturfilosofiska problemen i centrum. Hans
doktorsavhandling »Humanism and Naturalism»
behandlade tre moderna författare på detta
område, fransmannen Seillère och
amerikanerna Moore och Babbitt. Deras humanistiska
ideal med skarp front mot romantiska och
naturalistiska tendenser har spelat en stor
roll för hans egen kulturkritiska inställning.
I sitt filosofiska tänkande har han gått sina
egna vägar i klar och medveten motsats till
de »logiskt empiristiska» tendenser, som
övat starkt inflytande på modern
skandinavisk filosofi. Sina viktigaste impulser har han
mottagit från den italienske filosofen och
kritikern Benedetto Croce och därmed från den
idealistiska tanketradition, som kulminerar i
Hegels system. Han har i flera skrifter rört
sig på den allmänna estetikens område och
därvid utvecklat Croces uppslag på ett
självständigt sätt.
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
