Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Oro i Norden. Av Lolo Krusius-Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oro i Norden
Fann v. Rosen att Saluskis vistelse i
Göteborg i huvudsak betytt fester och
bjudningar i de Serres och hans vänners hus, hade
ryssarna fått en avvikande uppfattning.
Nesselrode meddelade Suchtelen att Saluski
knutit förbindelse med svenska
oppositionsmän i Göteborg, vilka redan gått från ord
till handling i den finska frågan. 80 000 frs
hade utlovats dem och därav 42 300 frs i maj
avsänts till Saluski från Paris. Pengarna
skulle användas för inköp av 3 000 gevär, som
svenskarna ämnade praktisera in till Finland.
Ryska regeringen anhöll om Stockholms
medverkan för att denna »avskyvärda
stämpling» skulle kunna omintetgöras. Frågan
dryftades av Wetterstedt och Suchtelen vid
månadsskiftet juni/juli. Den förre skakade
betänksamt på huvudet. De rapporter han
erhållit från Göteborg talade visserligen om
Backmans och dennes vänners ivriga
samvaro med Saluski ■—- jag nämnde redan
Suchtelens brev därom till Nesselrode ■—
men denna ryska angivelse utan namn var
rätt svävande, det skrev han också till
Palmstierna. Hur det än förhöll sig med den måste
ryssarna besinna att export av vapen och
ammunition var tillåten i Sverige. Han
lugnade emellertid Suchtelen och några dagar
senare bekräftades hans utläggningar av
Karl Johan själv: tretusen gevär kunde
näppeligen anskaffas i Sverige, vars tre
vapenfabriker — den ena av dem kronans — inte ens
mäktade med svenska militärens
beställningar. De måste tas från utlandet, troligtvis
England. Svenska regeringen skulle i varje
fall göra sitt yttersta för att förhindra aktioner
av detta slag. Finlands »lugn» fick inte
»komprometteras». För att utestänga koleran
hade både svenskar och ryssar anordnat
ko-lerapatrullering på Östersjön. Bådas
vakt-båtar borde förstärkas och få order att granska
-— i kolerans namn — all last på färd in i och
över Östersjön. Åt de svenska
vaktstatio-nerna, belägna på Öland, Gotland och längs
svenska kusten, hade redan givits anvisning.
Ryske ministern i Köpenhamn borde förmå
de danska myndigheterna att vidtaga liknande
åtgärder — i synnerhet på Bornholm.
För att få en föreställning om den »finska
intrigens» fortsatta utveckling måste vi våga
försöket att sammanställa informationerna
i den ryska och svenska
diplomatkorrespondensen med vissa icke alltid konforma
uppgifter, som finnas i den redan anförda
uppsatsen i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-
tidning och där uppges bygga på Backmanska
familjepapper. — När Backman återvänt
från sin fåfänga utflykt till Köpenhamn,
där han ju bort träffa Saluski för att få pengar
för vapenaffären, fann han hemma en
chiffre-rad skrivelse från sin uppdragsgivare, som
uppmanade honom att resa till Paris »pour
y faire nos affaires». Han begav sig
följaktligen den 12 juni över Hamburg (?) och
London till metropolen vid Seine. Handels- och
Sjöfartstidningen låter honom där ha
sammanträffat med Saluski, Suchtelen fick
rapport om att han mött greven i London och
med ett brev till de polska
Warschauemis-sarierna Plater och Kniaziewicz på fickan
kring den 20 juni begivit sig över till Paris.
Vi måste stanna inför ett frågetecken. Vid
denna tidpunkt såg nämligen en samfälld,
energisk, om ock blott diplomatisk
västmaktsintervention till förmån för Polen ut att bli
av och faktum är att Saluski redan den 17
juni brådstörtat avrest till Bryssel, på
uppdrag av polske Londondelegaten greve
Wa-lewski och att han kvarblivit där till den 26
eller längre. Backman kan måhända ha träffat
honom i Bryssel, ty Suchtelen påstår att
svensken besökt denna stad på väg hem. —
I Paris skuggades Backman både av ryske
ministern Pozzo di Borgos och av svenske
ministern Löwenhielms uppdragstagare. Karl
Johan hade givit order om övervakning.
Enligt de ryska rapportörerna kommo de
polska agenterna och Backman till följande
beslut:
Eftersom Saluski inte får komma till Sverige, skall
i stället polacken greve Tyszkiewicz bege sig dit, ty
han har engelskt pass, talar flytande engelska och kan
följaktügen uppträda som engelsman. Tyszkiewicz
skall från Sverige »diriger 1’ensemble de menées pour
soulever la Finlande». Backman skall ofördröjligen
bege sig hem och öppna underhandlingar med de
vapenfabriker som äro i enskild ägo. När uppköpen
verkställts skall han från Stockholm sända tvenne
personer till Finland, som där skola undersöka
terrängen och bearbeta sinnesstämningen. Samarbete
med lämpliga personer i Finland bör inledas och
Backman skall i Stockholm träda i förbindelse med alla
som kunna vara nyttiga i den finska frågan. När
saken utvecklats så långt, är tiden mogen för
Tyszkiewicz ingripande. Vapenskeppningarna skola ske
från Kalmar eller Göteborg och kamufleras. De skola
skenbart vara destinerade till England. För
ändamålet har redan en simulerad beställning på Sverige
skrivits ut av firman George Meyer i London. Ett
lämpligt fartyg bör förhyras. Backman har redan några
med svenska regeringen missnöjda svenska officerare
på hand. Man kalkylerar att alla dessa förberedelser
böra vara avslutade en bit in på augusti. Explosionen
i Finland kan då tänkas äga rum. Tyszkiewicz
utnämning till officiellt ombud i Stockholm skall påskyndas.
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
