Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 / 146 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kinesen bland dovhjortar. Ur »Samtal med Einar Jolin». Av Eugen Wretholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nationalmuseum tillhöriga »Dam i svart» från
1942 och som bildar ett så verkningsfullt
symboliskt och dekorativt komplement till
bilden av hustrun Clo.

Hjortarna i skogen. 1944.

Det är sällan några människor kommer
så långt in i Hjorthagen, att deras närvaro
irriterar den granntyckte målaren på
Näsängsudden, som där tillbringar hela
somrarna med att söka återgiva parkens hjortar
i vila och rörelse, underliga
trädformationer, rumsinteriörer och mycket annat.
Denne lätt grånade dandy är egendomligt
nog en verklig naturvän, som tålmodigt
studerat landskapets alla skiftande
företeelser inte endast för att söka utvinna
deras form- och färgvärden utan som även
synes omfatta hjortarna, de
månghundraåriga ekarna, fåglarna och vassens
vattenliljor med något som liknar kärlek. Han
säger med saknad att hjortarna nu tyvärr
är utmålade och vill i stället försöka sig
på fågelstudier och andra motiv. Han
känner väl traktens fågelvärld, visar förtjust
på en årligen återkommande fiskgjuse som
just kretsar över mälarvattnet och
stannar plötsligt under aftonpromenaden för
att lyssna på strandspovens läte.

Vandringen fortsätter. Parken vilar där
avklarnad och stilla. Jag känner mig nästan
som en brottsling när jag river sönder
landskapets stämningsfyllda kakemono med en
fråga:

— När började du egentligen intressera
dig för kinesisk konst?

Jolin spritter upp ur sina funderingar och
kastar sig med gossaktig iver in på sitt
älsklingsämne.

— Det var när jag först kom till Paris
1908. Efter att ha gått på en hel del
utställningar och genom studier i museerna fått en
smula konsthistorisk överblick upptäckte
jag så småningom, att det i den kinesiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>