- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
200

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En svensk äventyrare på Kamtjatka. Av T. J. Arne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T. J. Arne

som twänne unga adelsmän, nämligen Baron
Löwen och herr Wijnbladh vid Artilleriet
hava i dessa dagar på ett Cafféhus haft med
varandra någon ordväxling och rencontre.
Och som de därigenom kunde råka i någon
förtret och olycka, så hemställde herr
Stierneld, om icke Ridderskapet och Adeln
av generosité mot en kanhända alltför
kvick ungdom skulle täckas så begå, att
de härföre ej måtte få något tilltal eller
olägenhet». Följande dag meddelade herr
Lejonsten, att han inte hade något emot
den grace som föreslagits mot baron Löwen
och herr Wijnbladh, vilka på något sätt
förgripit sig mot duellplakatet, men han
önskade att även ett par andra herrar, som
fått rymma landet, måtte bli delaktiga av
samma grace. Detta blev också
Ridderskapets och Adelns beslut och man beslöt att
sända protokoll härom även till de andra
stånden.

Men den som inte ville ha någon nåd var
herr Wijnbladh. Han påpekade, att han väl
haft ordväxling med Löwen men ej
överträtt förordningen mot dueller; han ville
behålla sin målsäganderätt. De gamla och
kloka adelsmännen, såsom Stierneld,
menade att han borde lämna allt opåtalt och
låta saken komma i glömska hellre än att
söka satisfaktion.

Wijnbladh stod emellertid på sig, och
resultatet blev förmodligen den landsflykt,
som han frivilligt eller ofrivilligt kastades
ut i.

Att han kom till Ryssland och
Kam-tjatka, som ättartavlorna ånge, det är
säkert och omvittnat av hans olyckskamrat
Benjowsky. Däremot var han inte rysk
major utan polsk och tillfångatagen av ryssarna
i en hederlig drabbning och sedan
deporterad som krigsfånge.

Om Lorenz Wijnbladhs öden i Ryssland
och på Kamtjatka kan man inhämta
åtskilliga upplysningar i det 1790 i London
utgivna arbetet »Memoirs and travels of
Mauritius Augustus Count Benyowsky om-

fattande hans militära operationer i Polen,
hans förvisning till Kamtjatka, hans flykt
och resa från denna halvö genom det norra
Stilla Havet, med uppehåll i Japan och
Formosa, till Kanton i Kina, med en
berättelse om den franska koloni som han
fick i uppdrag att grunda på ön Madagaskar;
skriven av honom själv, översatt från
originalmanuskriptet i två volymer».

Greve Benjowsky var född i Ungern
1741, hade deltagit i sjuårskriget och sedan
trätt i polsk tjänst. Han omfattade de
patriotiska, antiryska polackernas sak,
anslöt sig alltså till den 1768 bildade
konfederationen i Bar. På dennas sida stod också
den svenske majoren Lorenz Wijnbladh
och båda blevo tillfångatagna av den ryska
översten Brinken i en drabbning vid floden
Stryj i maj 1769. Därifrån fördes fångarna
via Tarnopol, Kiev och Tula till staden
Kazan. De båda officerarna åtnjöto här en
relativ frihet och inackorderade sig på olika
ställen, Benjowsky hos en guldsmed vid
namn Vendischow, som han påstår ha varit
född svensk. Av denne behandlades han
mycket humant. I november 1769 ingingo
en del fångar en sammansvärjning med
missnöjda ryssar. Denna upptäcktes, men
Benjowsky lyckades dölja sig hos sin intime
vän major Wijnbladh. För honom berättade
han om den fara, i vilken han svävade och
övertalade honom att fly i hans sällskap.
De lämnade Kazan och lyckades i närmaste
by av bönderna få hästar, med vilka de
fortsatte till Tjeboksary västerut vid Volga.
Här meddelade de flera ryska herrar, att
komplotten upptäckts, och då dessa hade
starka skäl att frukta allt, om greven
arresterades, skaffade de honom pengar, kläder
och ett resepass för att hyra posthästar.
Färden gick alltså vidare över
Nisjnij-Novgorod, Vladimir, Moskva, Tver och
Novgorod till Petersburg, dit de anlände
den 19 november. Greven tog in på ett
hotell, och Wijnbladh uppträdde som hans
betjänt.

200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:37:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free