Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Drag av primitiv övertro hos forntidens greker och romare. Av Nils Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drag av primitiv övertro hos forntidens greker och romare
ningen av ett klädesplagg eller del därav,
av hår- eller skäggstrån eller nagelavfall
av en person låg en stor makt. Redan det
namn, som en person bar, var en väsentlig
del av hans makt. Det är härvidlag nog att
påminna om namnmotivet i den till Lunds
domkyrka knutna sägnen om jätten Finn.
Man jämföre också namnskicket med
nedärvande av avliden förfaders namn! Då man
i magiskt syfte men f. ö. också vid
regelmässig religiös åkallan vände sig till en
gudom, måste man noga se upp med att
icke genom felaktig eller ofullständig
benämning av gudamakten helt enkelt
förfela all verkan av bönen eller rent av
förolämpa den gud, vars rätta namn man
försummat att nämna. Det är bl. a. därför,
som man i magiska och religiösa
böneformulär ofta finner en nästan befängd
anhopning av alternativa gudanamn. De
juridiskt anlagda romarna gå här längst. Ett
prov på sådan omtänksam bönetaktik ger
oss Horatius, då han i festsången vid
Augustus’ sekularfest bl. a. kväder: »rite
matu-ros aperire partus /lenis, Ilithyia, tuere
ma-tres,/ sive tu Ludna probas vocari/seu
Genitalis = »Bistå mödrarna, när deras
stund är inne,/huldrikt barnsbördsfrämj
ande Ilithyia; kanske hellre du nämnes
Genitalis ,/ kanske Lucina.»
Den, som underkänner beviskraften hos
det nu citerade Horatius-stället och däri
endast ser en yttring av den oberörde vittre
ungkarlens lust att briljera med synonymer
ur sitt kultiska vetande, kanske godtager
följande, helt olitterära exempel.
I en het källa nära Arretium, troligen
från urminnes tid hållen i helgd som
offerkälla, fann man år 1869 en blyplatta med
inskrift på båda sidor, i översättning så
lydande:
»Q. Letinius Lupus, även kallad
Cau-cadio, . ... , honom överlämnar, inviger
och offrar jag åt eder gudamakt, att I, heta
vattuflöden eller källnymfer eller om det
är något annat namn, vid vilket I viljen
nämnas, måtten föröda och förgöra honom
före årets utgång.»
Efter dessa allmänt orienterande
iakttagelser torde tiden vara inne att anföra
ett mera fullständigt exempel. En
homeopatisk besvärjelse, präglad samtidigt av
svartsjukans ursinne och av den
detaljerade omtänksamheten hos ett romerskt
kontrakt, fann man år 1879 i en gravhög
invid amfiteatern i Minturnae. Inskriften
var ristad på en blyplåt, som var hoprullad
och genomborrad av en spik. Tätt intill
låg en 11 cm hög marmorstatyett,
föreställande en kvinna. Inskriften lyder i
översättning så: »I underjordiska gudar, åt eder
anbefaller och överlämnar jag, om
ostrafflig fromhet (!) i edra ögon något gäller,
Carisius’ käresta Tigëne. Måtte allt, vad
hon gör och råkar ut för, taga en olycklig
vändning! Ät eder, I underjordiska gudar,
anbefaller jag hennes lemmar, hennes hy,
hennes ansiktsdrag, hennes huvud, hennes
hår, hennes skugga, hennes hjärna, hennes
panna, hennes mun, hennes näsa, hennes
haka, hennes kinder, hennes läppar,
hen-nel talförmåga, hennes luftstrupe, hennes
lever, hennes axlar, hennes hjärta, hennes
lungor, hennes inälvor, hennes måge,
hennes armar, hennes fingrar, hennes händer,
hennes navle, hennes blåsa, hennes lår,
hennes knän, hennes smalben, hennes
fotknölar, hennes fotsulor, hennes tår. Åt
förfädrens andar lovar jag hennes sparpengar.
Måtte du tvina bort, förhatliga !!» Den, som
av en trollkarl beställt denna
förbannelsetavla, var tydligen en praktisk natur: den
genom blyplåten slagna spiken gjorde det
ju obehövligt att som eljest slå statyetten
full med spikar, en spik för varje omnämnd
anatomisk detalj.
Vänligheten att låta den förhatliga
behålla syn och hörsel avsåg givetvis att sätta
henne i stånd att pinas av rivalens
triumferande blickar och hånfulla tillmälen.
Ett exempel på kontagiös magi i förening
med homeopatisk förekommer i Theokri-
14—Ord och Bild, 59 :e årg.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
